Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Kobert. (Skrattande./ En besynnerlig fråga, på min ära!
Celeste. Svara mig; det är en fråga, som gäller lif eller död.
Du är god ocb fredälskande. . . är det icke så?
Kobert. Som Numa Pompilius sjelf.
Celeste. Nå väl... hnr kan du då tänka på att duellera . . .
i afton?
Kobert. Duellera... hur vet du?
Celeste. Det är detsamma, men jag sätter mig deremot...
det får, det skall icke ske... (Drar ut en låda och tar fram
ett far pistoler.) Jag gömmer undan dina vapen.
Kobert. Det är sekundanterna, som medföra vapen... jag
tänker icke begagna de der, det tjenar i alla fall ingenting till att
tala om saken. Jag har en hämnd att utkräfva och du skall ej
kunna förmå mig att vika en hårsmån ifrån mitt fattade beslut.
Celeste. Du vill då verkligen slåss med din ungdomsvän.
Kobert. (Allt häftigare.) Tig, säger jag dig! Nämn ej den
uslingen!
Celeste. En vän, som trycker din hand, kan ej trampa
dig på foten, utan att du hämnas med att skära halsen af honom.
Robert. (1 vredesmod.) Jag säger dig. .. jag har aldrig
tält en förolämpning och skall aldrig hädanefter göra det. Lär att
känna sanningen . . . jag är icke så lugn och from och beskedlig,
som du trott. Jag är ej den suckande herde, den ömme trubadur,
du drömt dig. Jag är en man af mod ... jag har haft flere
dueller .. . en, tvä, tre... jag kan ej hålla räkning på dem... Du
skall kanske kalla mig öfversittare, slagskämpe... må så vara;
men aldrig har ett ohödigt ord susat förbi mitt öra, utan att jag
svarat med en kula . . minsta knull’ har jag gäldat med ett
värj-stygn;.. min heder, min heder framför lit, Céleste!
Celeste. (Afsides.) Ve mig! Se der den engel, jag trott mig
välja! men det är en förstörelsens engel! (Högt.) Af nåd, Kobert,
lugna dig! Om du blir ollret, skall också jag dö och om du segrar,
så besinna att han, till hvars mördare du gjort dig, är en
barndomsvän... en stackars ung man, som föreföll mig god och mild
som ett barn.
Kobert. (I raseri.) Nej, tusen gånger nej 1 Det är en skurk,
en bof, en usling; och jag skall krossa denne eländige Placide lika
lätt som denna japanska vas, prydd med ligurer, lika vedervärdiga
som ban sjelf. (Slungar i golfvet en dyrbar vas, som statt på
kaminen.)
Celeste. Men han är ju förfärlig. Hvad skall jag göra ? . .
Ahl.. Sanningens spegel I (llögt, fattande Roberts hand ochkra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
