Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
säger afsides■ ) Min arma hvita dufva! du skulle då bli offret för
min makes räddning.
Kobert. (Uppbragt! Det är afskyvärdt! En stackars liten
oskyldig dufva. Hvad hade han då brutit, den arme fogeln? Se,
hur ban lider... hur ban kämpar mot döden. En stackars fogels
dödsqval . . . det är lappri kanske... men det är du, som
förorsakat dem. Han väntades måhända i dufslaget. .. ban hade sitt
lilla hem, der han var älskad, och den blå rymden, der ban fritt
kunde sväfva omkring. Och nu ... se, huru din kula sargat hans
vingar ... betrakta honom då ... med en sista ansträngning lyfter
han dem ännu en gång och söker höja sig på dem, liksom för att
klaga för himlen att man utgjuter oskyldigt blod på jorden. Men...
han faller . . . han vrider sig i plågor .. . han ligger orörlig . ■ . han
är död! och hvarför? Jo, en qvinna... en qvinna har valt honom
till mål för sitt grymma skryt... men nej... det är ej en qvinna,
det är ett vilddjur . .. Den arma lilla dufvan hade undkommit
hökens förföljelser, men undslapp ej tigrinnans klor.
Celeste. (Reser sig blek och upprörd frän sin nedböjda
ställning och vänder sig emot honom.) Ah!., du förebrår mig
då att hafva sigtat på en fogel... du får tårar i ögonen vid
anblicken af hans död, medan du ännu har i tankarne att sjelf
beröfva din barndomsvän lifvet. Du frågar mig hvad min arma lilla
dufva brutit... jag frågar dig, jag... hvad har din vän brutit?
Har han förolämpat din hustru eller mor? .. Nej, han har gifvit
din fåfänga ett litet knappnålssstygn och din grymma fåfänga
svarar med ett värjstygn. Det är nödvändigt, påstår du, för att
bibehålla namnet af en man al heder; men jag säger dig, att en
man af heder är den, som försvarar sina vänner och ej den
som dödar dem;..; ty, blir dli ej offret, så skall du vara bödeln.
Den arma liila döda fogeln skall utan tvifvel bli ett bittert minne
för mig . .. men vålnaden af en mördad vän skall förfölja dig under
långa sömnlösa nätter.
Robert. (Afsides.) Det ligger en oneklig sanning i hennes ord.
Celeste. (Med värma.) Robert, jag ber, jag besvär dig...
afstå från denna duell! Det är nödvändigt för ditt lugn, för din
glädje, för ditt samvete, för din sömn. Ah!., du blir rörd af
mina ord... jag kan då beveka dig... älskade!., du afstår...
icke sannt?
Robert. (Rörd.) Nå väll Jag lofvar dig det, så vidt jag
kan det, utan att beskyllas för feghet. Du har rätt, min Céleste,
våra dueller äro barbariska. Du är min goda engel och jag skall
hela mitt lif vara tacksam för den lärdom, du gifvit mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
