Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
för det mesta inskränker sig till blott en enda liten trång plats i
en omnibus ... och ni kan väl förstå ...
Celeste. Må vara då! Hur står det till med er blessyr,
Monsieur Placide?
Placide. Jag parerar, jag parerar. Jag kommer ihåg ... jag
kan ju sätta upp min vackra ridhäst. Jag hade ju alldeles glömt
den appelkastade bläsen ... jag menar den bruna foxen ... eller
kanske snarare ... skymmeln.
Robert. Det är som det vore förhexad!... återigen
förloradt... men fortfar... jag vågar nu sextusen francs.
Cf.leste. Och jag sätter upp milt lilla landställe. Monsieur
Placide.
Robeut. Men det är ju en galenskap. En dylik hustru är
en olycka ... en ruin ...
Celeste. Nå. Monsieur Placide?
Césarine. Ni har hört hvad jag sagt, min herre.
Placide. Hört... ja, det är just olyckan det. .. kunde jag
bara stoppa till mina öron.
Celeste. Hvad säger ni om mitt landställe, min herre?
Placide. Att jag har ingenting annat än ett enda litet rum
för lustfärder i Montmorency.
Celeste. Tillåt mig fråga, Monsieur Placide, hvem som
förser er med svarta silkesdukar.
Placide. (Lifligt.) Ah! Nu erinrar jag mig! Jag har ju en
liten villa i Pontoise.
Robert. (Stiger häftigt upp.) Återigen förloradt!
Mornance. (Stuppar pengarne pä sig.) Jag får tacka dig,
min vän, liksom din älskvärda fru, för en högst angenäm stund...
högst angenäm ... och skyndar nu till tnina vänner på klubben. (Går.)
Fjortonde scenen.
DE FÖRRE utom MORNANGE.
Robert. (/ vredesmod.) Du är galen, ursinnig! Vår kupé,
vårt landställe... allt är förloradt! Du skulle på några dagar förstöra
hela vår förmögenhet. Jag vet ingenting afsky värdare, ingenting
vedervärdigare än en qvinna, som spelar. Om du visste hvad
passionen gjort dig ful. Dina kinder, som voro rosenröda, äro nu
som scharlakan, dina ögon brinna som glödande kol...
Césarine. (Till Placide.) Om ni visste hvad passionen gjorde
er löjlig... Ni skälfde vid hvarje kort, som drogs och bleknade
vid hvarje trumf, som motståndaren lade upp. Från att vara ett
såradt lejon blef ni en förskrämd hare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
