Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Kobert. Hvad hör jag? Du är dS åter min älskliga och
milda, min goda, ljufva, intagande Céleste?.. (Omfamnar henne.)
Placide. (Till Césarine.) Min fru, ett så vackert exempel
kan ni väl ej neka att följa.
Celeste. Césarine, du kan tryggt gifta dig med Monsieur
Placide . . . han är ingen spelare... och han är en mycket tapper
man. Hvad dig beträffar, min Robert, så är du ju botad för dina
fel. . . icke sannt? Tv... Vulkan fann sig ej skön, dä han säg
sin bild i Sanningens spegel.
ETT BESÖK HOS INGEMANN.
(Ett blad ur reseanteckningar.)
Tidigt en vacker Augustimorgon 1856 begaf jag mig med min
värdinna till Jernbanegården för att resa till Sorö och der uppsöka
»Digteren» Ingemann. Glada, söndagsklädda menniskor strömmade frän
Köpenhamn ut till Tivoli och till andra lustställen. För lörsta gången
i rnin lefnad skulle jag fara pä jernväg. Då jag med klappande
hjerta köpte min biljett, såg i-nannen, som sålde den, medlidsamt på
mig och sade i deltagande ton > »Fra Sverige, og ene.»
Ett ögonblick kände jag denna ensamhet rätt sorglig, då jag
mindes hur det förr varit ämnadt att detta besök skuUe ske i
Atterboms och hans döttrars sällskap. Ingemann var Atterboms vän; jag
kände den danske Skalden blott som författare, men hade fatt ett
vänligt bref af honom.
Det var litet underligt att lemna sig i den flåsande jerndrakens
våld. Men, då jag satt der bredvid en fryntlig dansk borgarfamilj
och det bar af i susande fart, glömdes all fruktan för intresset att se
landet, man flög igenom. »Moer, hun har aldrig seet Storke», ropade
den ena danska flickan oeh visade mig dessa foglar, som jag blott kände
genom beskrifningar och genom Andersens Sagor och hvilka jag nu med
nöje såg gravitetiskt promenera i gräset, eller stå på vakt vid sitt bo
på något tak. Den bördiga slätten hade nästan ett Upländskt tycke.
Snart sågo vi Roeskildes torn och Ringsted. der Drottningarne
Bengjerd och Dagmar hvila. Det är rikt pä historiska minnen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
