Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
vi hade gerna betraktat dess märkvärdigheter om blott den brådskanda
draken unnat oss liten tid.
Nu gick vägen genom eu bokskog, jag började finna det roligt
att flyga. Då trainen stannade, ledsagades jag af en ung student, bror
till en bekant från studenttåget, till Ingemanns idylliska boning. Det var
en vacker väg och jag genomgick under vandringen i tankarne
Ingemanns historiska romaner, som fröjdat mig från barndomen:
WalcLe-mar Seier, Kung Erik och de fredlöse, Prins Otto af Danmark, Erie
Menveds barndom &c. samt alla de älskliga småsånger, hvilka de;ls
med Wennerbergs, dels med Weisses melodier klinga så ljufligrt.
Närmast föresväfvade mig den vackra sången:
»Tidt är jeg glad, og vill dog gerne græde,
Ty intet Hjerte deler helt miu Glæde,
Tidt är jeg sorgefuld og maa dog lee,
A.tt ingen skal den bange Taare see.»
Med min följeslagare talade jag några ord om Ingemanns
arbeten, dessa verk, som rättvist tillvunnit houom namn af Danmarks
Walter Scott. Ar ban egentligen mer lyrisk än episk skald?
Hvarför ej båda delarna. — Men nu voro vi framme.
Jag infördes i ett rum, prydt af måuga målningar och med utsigt
åt sjön. Der emottogs jag hjertligt af en äldre Fru med sköna, mörka
ögon och en egendomlig, för hennes personlighet passande, drägt. Jag
vet icke hvarför tanken på »Frau Minuëtrost» i Fouqués
Zauber-ring trängde sig på mig, när jag såg henne. Det var en innerlig
huldhet i hennes själfulla blick, som intog mig. Ingen kall nyfiken
undran mötte främlingen, det var som om han helsat en längesedan
bekant. Nu kom också den älsklige gamle Skalden, hjertligt
välkomnande, emot mig. Hans blida, af silfverhvitt hår omgifna, ansigte
påminde något om Atterbom. Om denne vän ville han gerna höra talas
och mottog hans helsningar med värma. Han gick med mig först ut
i trädgården, der rosor och liljor blommade och bin surrade .i
lindarna, sedan i kyrkorna, der han visade mig flere märkvärdigheter, bland
annat altartaflan (föreställande Nattvarden), hvarom han skrifvit en
berättelse, och Drost Peders vapen, Bisp Absalons graf m. m.,
derifrån till Akademiehaven, der vi lustvandrade vid sjöstranden.
Samtalet var lifligt — det föreföll oss båda, som hade Atterboms ande
varit oss nära. Ingemann berättade mig om sina två sista arbeten,
»Tankebreve fra en Afdöd» (hans föreställning om öfvergången till
ett lif efter detta.) Jag har sedan med stort intresse läst dem. Han
införde mig i en nutmeeell och i »Philosophiska gängen» samt sist i
sin hustrus atelier. Hon målar altartaflor och skickar dem omkring på
landet, till och med till Grönland. Dessa taflor kunde jag hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
