Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
nighet och sina misstag. Men allt som vetenskapen gått framåt,
riktande sitt område med nya upptäckter och iakttagelser, har han
måst draga sig undan för att existera endast i och genom sig sjelf.
Således har just det menskliga vetandets framsteg åvägabragt
skilsmessan mellan vetenskaperna och litteraturen, och vår vidgade
intelligens har delat sig likasom då en allt for vidsträckt stat klyfves
i smärre, sjelfständiga områden.
Det har funnits män, som velat vederlägga denna den
menskliga svaghetens lag, men hvilka mot sin vilja sjelfva tjenat till en
bekräftelse derpå. Om de upptagit tvenne ytterligheter, hafva de
dock aldrig lyckats bringa dem båda till målet. Endera segrar alltid
på bekostnad af den andra, och dessa stora män, hvilka velat mera än
de såsom menniskor förmått, hafva på en gång blifvit medelmåttiga
och sublima. En man uppstod en gång, som ville öppna tör
menniskoanden tvenne nya ärorika fält på en gång; men hans första
lyckliga bemödanden uttömde naturens krafter, och han hann icke
sluta. Och likväl, hvilken storartad anblick erbjuder icke dessa
arbeten, dessa sträfvanden af en man, hejdad midt under sitt lopp!
hvilka sublima monumenter äro ej de halft formlösa utkasten af hans
snille!
Det är vår afsigt att här framställa några betraktelser öfver de
af Pascals arbeten, som icke beröra hans egentliga vetenskap,
mathe-matiken. Pascal skref till en af sin tids djupsinnigaste mathematik:
»Jag kallar geometrien det skönaste yrke i verlden, men det är
dock endast ett yrke, oeh jag har ofta sagt, att detta studium är
särdeles lämpligt till en pröfning, men icke till ett mål för våra
krafter.» Utan att vilja instämma i denna hårda och kanske
nyckfulla dom öfver en vetenskap, som i våra dagar så högt uppbäres,
må det likväl vara oss tillåtet att företrädesvis uppsöka
menniskoandens storhet i de minnesmärken af öfverlägsen intelligens och
oefterhärmlig vältalighet, som tala till alla sekler och öfverföra till
efterverlden snillet ostyckadt i dess skönasLe, sublimaste skepnad. I (le
exakta vetenskaperna skiljer sig upptäckten, sä att säga, från
upptäckaren; den förre rättas, vidgas, fulländas af andra och blir blott
en enkel läuk i den successiva ordningen af de sanningar, hvilkas
upptäckande fordrat århundradens tålamod och ihärdighet; men
skrif-ställarens arbeten äro i sig sjelfva ett vältaligt aftryck af hans egna
stora tankar eller ädla känslor; han liar gjort allt pä en gång och
förblir, jemte sitt verk, odödlig.
Vid tanken på den sällsamma instinkt, som från barndomen
ledde Pascals snille till geometrien oeh kom honom att grunda
ele-menterne af denna vetenskap, hvilken han anade, redan innan han
upptäckt henne, skulle det vara öfverflödigt att göra sig den frågaa,
huruvida det anlag, som hos honom först yttrade sig, också, i följd
deraf, ovilkorligen var det förnämsta, det högsta, hvaraf haus
natal-var mäktig. Alla talenter förutsätta ett medfödt anlag; men en
mängd yttre omständigheter och nya intryck, tusende tillfälligheter,
dem man icke beräknat, kunna bestämma utvecklingen af andens
förmågor i en ordning, som icke förutsätter den enas ovilkorliga
företräde framför den andra. Pascals far ville uteslutande sysselsätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
