Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
samma kärlek till studium och forskning, uppstod emellan dessa
djupsinnige och snillrike män ett vänskapsförbund, grundadt, icke
blott på partiintressen, men på gemensamhet i tro och öfvertygelse.
De nya vänner, Pascal funnit, voro visserligen i främsta rummet
theo-loger; men allt, som kan vara af intresse för tnenniskotanken
utgjorde det outtömliga ämnet för deras lärorika samtal: filos-ofi,
historia, antikens studium. Arnauld var skicklig geometricus och
den precision, den logiska styrka, den oultömlighet i slutledningar,
som Pascal älskat i geometrien, tycktes hafva åt Port Royals språk,
dess skrifter och läror samt — om inan så vill — åt dess fel, gifvit
en gemensam karakter. Man kan då lätt fatta huru de fromme och
snillrike männens theologiska studier blt-fvo en vetenskap äfven för
Pascal, samt förstår hur väl det oändliga behaget af hans spefulla,
itieti fängslande styl lämpade sig att gifva en omklädnad af enkel
naturlighet och prydlig elegans åt de lärda satser hans vänner
bekände, och som han sökte försvara.
Sålunda uppstodo Pascals berömda Lettres ProvinciaUs af behofvet
att vädja Irän Sorbonne ") till publiken och att belysa de spetsfundiga
trosan k lagelser, hvilka tjenade till förevändning för förföljelserna luot
Arnauld, Port lloyals mest beryktade försvarare. Dessa bref
utkommo halft förstulet och under ett diktadt namn; de försvarade
en förföljd storhet, de anföllo ett missbruk af den andelig»
myndigheten, pä en tid dä religionen utgjorde en hufvudsak för alla
tänkare. En hittills okänd klarhet, följdriktighet och elegans i stilen,
eu naturlig men bitande qvickhet, ett nytt sätt att finna ord och
uttryck, som fäste sig i minnet, gåfvo dem innan kort en förvånande
popularitet. Man skulle mindre beundra les lettres Provinciales, om
de ej varit skrifna före Moliéres tid. Pascals instinkt förebådade den
fina komedien. Han införde på scenen alla möjliga karakterer och
hans bref utgöra verkliga dramatiserade sedemåluingar, deraf ännu
blott kostymerna föråldrats. Men han blir ännu mera komisk i
dialogen, då han låter den gode Jesuiterpatern, af sin föregilne
lärjunges fyndiga invändningar eller ironiska uudfalleuliet, lockas att
oförtäckt afslöja sin läras alla tvetydiga mysterier. Dialogen utspiimes
till förvånande längd; men denni form är så lyckligt vald, så
omvexlande i detaljer och frambringar en så illusorisk verkan, att man
ej tröttnar dervid. Ämnena för dessa bref äro således långt ifrån
torra och sträfva, såsom man gerna, af pur aktning för författarens
vetenskapliga lärdom, vill inbilla sig. Pascal förstod icke endast att
skapa, men äfven att med urskillning välja. Den sällsammaste af
alla menskliga förvillelser är utan tvifvel den, att vilja rättfärdiga
lasten medelst dygden; att begå dåliga handlingar på grund af vackra
principer; att stäudigt förfalska moralen, under det man bedyrar att
man vördar dess ringaste bud; att slutligen drifva spetsfundigheten
ända derhän att mau i Guds lag finner privilegiet att skada sin nästa
*) Ursprungligen en bildningsanstalt för unga andliga inom universitetet i
Paris, uppkallad efter stiftaren Robert, från Sorbon i Champagne, Ludvig den
Uelir/es kaplan. Senare erhöll denna anstalt så högt anseende, att dess namn
öfvergick till hela den theologiska fakulteten, hvilken ända till slutet af lÖ:de
seklet benämndes Sorbonne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
