Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
ståndaire: »J kännen eder träffade af en osynlig hand; j söken
få-»fängt angripa mig i deras personer, tned hvilka j troil mig förenad.
»Jag firuktar eder hvarken för mig sjelf eller för någon annan. Allt
»det imflytande, hvaraf j troil er kunna begagna er till minskada, är
»gagnhöst. Jag hoppas ingenting af verlden, jag fruktar, jag önskar
»ingenting af henne. Jag har, med Guds hjelp, ej behof af andras,
»hvarken guld eller inflytande. Således, mina läder, undkommer jag
»lätt ailla era giller.»
Kan man förvåna sig öfver att Pascal på denna höga ståndpunkt,
den emda som var honom värdig, hänfördes ända till den antika
tribunen^ våldsamma frihet och stormande känslor. Omständigheterna
och sederna hafva på mångfaldigt sätt vexlat; men vältaligheten är
densamma.
Gäller det något stort och ärofullt patriotiskt intresse? Nej,
det gäller att försvara några fromma uunnor, anklagade för kätteri.
Men hvad betyder ämnet? Hör talarens ifver, hör den rättsinniges
harm: »Grymme och fege förföljare, skola ej då ens de mest
af-»lägsna kloster erbjuda en fristad lör era smädelser? etc. — J
banii-»lysen offentligen ur kyrkan dessa heliga jungfrur, medan de i
heiu-»lighet bedja lor er och för hela byrkan. J smiiden dem, som
livar-»ken hafva öron för att höra er eller röst för att svara er.»
Pascal har i sina bref förenat alla den mest energiska och
passionerade vältalighets mysterier, och af några bland hans »Pensées»
lära vi att denna talent grundats pii noggranna studier af alla
kou-stena resurser samt på en ganska djupsinnig theori, den han sjelf för
sig uppgjordt. Det iir temligen gagnlöst att studera icke snillrika
mäns principer i afseende på konsten. Men dä en stor stylist
framställer några allmänna reglor för ordets konst, lämpar hau dem
naturligtvis elter sin egen karakter, efter sina egna själsvanor, han
inmänger deruti någonting af sig sjelf och denna uppenbarelse är äimu
mera lärorik än sjelfva konstreglorua. Pascal, denne stora
geo-metricus, hade, genom överlägsenheten af sitt förstånd, insett icke
blott möjligheten af den vetenskapliga spekulationens användaude inom
konstens område, men äfven gränserna för detta användande. Pascal,
hvars snille ej var bundet af några fördomar, emedan det var
obegränsadt, bestämde de positiva vetenskapernas samt litteraturens
skiljaktiga karakteren utan att återhållas af fruktan att beröfva sig sjelf
någon fördel, genom inskränkandet af den eller den litterära eller
scientifika genren, och likasom säker att finna siu plats inom alla
mennisko-andens tillhåll. I sjelfva verket förenade Pascal i högsta
grad tankens tvenne hvarandra mest motsatta krafter: det skarpaste
förstånd och den lifligaste inbillning. Hans lif, hans karakter, hans
arbeten bära alla vittne om denna förening, hvilken också intryckt
sin pregel på det största af alla de verk, hvarmed hans snille
sysselsatt sig. Ingen har måhända under hans sekel med en varmare och
uppriktigare hänförelse emottagit kristendomens sanningar; men
förnuftet, resande sig midt under hänförelsen, hemsökte honom ofta
med tviflets marter. Kan man annorlunda förklara detta förutseende,
som erbjuder houom så många inkast, föga kända af hans samtid,
och som ingifvet- honom tanken atlt stärka, att försvara hvad ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
