Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
»han» och »hon») om opersonliga föremål. Till detta sistnämnde
förslag sluter jag mig obetingadt; ty bland orikligt begagnade <ord
finnes det väl knappt någon felaktighet, som så stöter den mera
tänkandes öra och öga. som då han — såsom oftast är fallet,
åtminstone i Stockholmskan, — användes om så väl femininer som
maskuliner. Man säger och skrifver helt ogeneradt om t. ex. en
bok, att »han ligger på bordet», emedan man ej vet, att detta ord
i språket är feminin, — eller om flaskan (som dock tydligen är
fem.): »slå vatten i honom;» och oftast är det verkligen svårt att
veta, om ett substantiv, som betecknar ett lillöst (opersonligt) ting,
är maskulint eller feminint. Riktigare är då att använda den
såsom personligt pronomen, i stället för han och honom, hon och
henne; t. ex. »Hvar är boken? den ligger på bordet;» »Landets
krigsmakt (fem.) är nu större, än den var för hundra år sedan;»
»Ge mig min hatt (mask.), den står der borta». Sålunda skulle
man, i öfverensstämmelse med språkbruket, införa i språkläran
följande personl. pronominer: Han och Hon (mask. och fem. för
personliga föremål), Den (gemensamt kön, communi generis, för
opersonliga föremål), Det (neutr.); samt possessiva pronominer: Hans
och Hennes (mask. och fem. för personliga föremål), Dess
(communi generis för opersonliga föremål och neutr.).
Af herr v. Kræmers öfriga förslag skulle jag vilja antaga endast
det om utbytandet af våra grammalikors ändelse en för bestämda
pluraler af neutrer med lika sing. och plural (efter 5:te deklinationen)
mot talspråkets — ena, — hvilket tillägg dels redan vunnit
burskap äfven i det högre talspråket, dels ock skulle göra denna
bestämda form lika för alla deklinationen Skälet för bibehållandet
af det förra bildningssättet utgår just från en motsatt åsigt eller
rättare ett motsatt tycke, nemligen benägenhet för omvexling; men,
om ens detta motskäl kan anses vara af någon betydenhet emot
de förenade af grammatikalisk konseqvens och häfdvunnet
språkbruk, så torde det ringa antalet af bär ifrågavarande substantiver
föga bidraga till den önskade omvexlingen. Man nöjer sig ju gerna
med en sats, sådan som t. ex. denna: »Flickorna och gossarna
buro böckerna i händerna utan att tappa äpplena, som de skulle
ge åt fiskrarne;» men man säger, att det låter »inte vackert», om
man i denna mening utbyter några ord och skrifver eller talar så
här: »Flickorna och barnena buro böckerna i händerna utan att
tappa brefvena, som de skulle ge åt fiskrarne»: det skall då
nödvändigt heta barnen och brefven. Emellertid torde det vara bäst
att tills vidare iakttaga lagen om omvexling just inom dessa två
olika pluralbildningar, såsom ock Red. af Tidskrift för Hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
