Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
andra stnndcr bortbleknar allt och jag bjfinner mig i djupaste
midnatt.; men jag beder till en förbarmande Återlösare, att om detta är
Evangelii gryning, den eu gång mätte klarna till ljusan dag.
Missförstå mig ej — jag tror mig icke god, jag sträfvar blott att biidet;
jag hatar blott min fordna tanklöshet och förmätenhet. Och dock iir
jag ej bättre än jag varit. Jag befinner mig i ett tillstånd af så
qvalfull, dyster ovisshet, att jag i detta ögonblick med glädje skulle taga
ålderdomens grå hår, förlusten af all ungdomens njutning och en
öppnad graf vid mina fötter, mot den saliggörande vissheten om försoning
med Gud och återlösning geuom Hans Sons förtjenst. Jag har aldrig
helt och hållet försummat dessa våra högsta angelägenheter, men jag
har sett dem i en dunkel, afskräckande dager, och nu hopa sig
molnen om möjligt ännu mörkare och ogenomträngligare och en allt
tyngre misströstan nedtrycker mitt sinne. Du har lifvat mig, du kära
vän! För ett ögonblick — ön enda atom af tiden — trodde jag mig
kunna våga kalla dig min syster i andanom; men, synvillan har
bortdunstat, och jagstår ensam qvar, lika olycklig, lika hopplös som
alltid. Ännu i qväll skall jag bedja såsom du vill. Måtte den
Allsmäktige med förbarmande höra mig! Jag hoppas det, ty du skall
styrka min svaga bön med dina rena förböner. — — —
–Trött af en hel dags strängt arbete tar jag pennan för
att skrifva några ord; förlåt om det blir osammanhängande, ty jag är
uttröttad och missmodig. Det är en stormig afton och vinden
klagar med ett ständigt jemrande läte, som gör mig vemodig. I sådana
stunder — i sådan sinnesssämning som denna, hör det till min natur
att söka hvila i någon stilla, lugnande tanke, och jag har nu
frammanat din bild för att gifva mig ro ............Jag har
några egenskaper, som göra mig mycket olycklig, känslor som du ej
kan dela, som få, högst få menniskor i bela verlden kunna förstå.
Jag yfves ickc öfver dessa egenheter; tvertom söker jag dölja och
undertrycka dem så mycket som möjligt; men stundom bryta de sig
fram mot min vilja, jag föraktas af dein, som vavit vittne till
utbrottet och hatar mig sjelf i flera dagar derefter. — — — — — —
— ■— Du har varit mycket god mot mig på senare tiden, och
besparat mig de små spefulla och förlöjligande anmärkningar, hvilka
förr, till följd af af den olyckliga och klandervärda -ömtåligheten i
min natur, kommo mig alt rygga tillbaka, som hade jag blifvit
vidrörd med glödande jern. Tilldragelser och yttranden, som andra ej
fråga efter, intränga .djupt i min själ och bulna der likt sår af giftiga
pilar. Jag vet att dessa känslor äro orimliga och söker derför dölja
dem; meu de stinga blott så mycket djupare i det fördolda.–-
–Sedan jag sist såg dig har mitt lif förflutit i lika
oafbruten enformighet som alltid; ingenting annat än lexors gifvande
och hörande från morgon till qväll. Den enda omvexling jag har att
vänta är ett bref från dig eller en och annan nv bok. »The Life
of Oberlin samt »Leigh Riclimonds Domestie Portraiture» äro de
senaste jag läst. Den sistnänmnda fängslade med sällsam trollkraft mina
tankar. Tigg, låna eller stjäl den utan uppskof. Läs äfven »The
Memoir of Wilberforce» — denna enkla skildring af ett kort, fuga
händelserikt lif; jag skall aldrig glömma den; den är herrlig, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
