Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
som utgick från hennes hand, vare sig broderi, ritning öller skrif|ning,
var, ehuru ofta i miniatyrstyl, så ytterst fulländadt och putsadt.»
Mrs. Gaskell fortsätter:
»Jag kan lätt föreställa mig, att det uttryck af djupt och stilla
allvar, hvilket, när jag lärde känna henne, gafåt Charlotte Brontës
ansigte något af den värdighet, som karakteriserar de gamla
venetianska porträtterna, icke tillkommit på senare åren, utan förskref sig
från den tidiga ålder, då hon befann sig lemnad såsom äldsta systern
till de moderlösa syskonen.»
Från vistelsen i Brüssel hemtade Charlotte sedermera planen
till sin ypperligt skrifna roman, Villette. Återkommen hem skref bon:
–Alla menniskor fråga hvad jag tänker företaga mig, nu sedan
jag kommit hem, och alla tyckas vänta att jag genast skall öppna
en skola. Det har också hela tiden varit min afsigt och utgör min
högsta önskan; jag har nu medel och, såsom jag hoppas, äfven
tillräckliga kunskaper för att sätta denna älsklingsplan i verket — men,
ännu så länge, måste jag afstå derifrån. Jag återfann min far åldrad
och, som jag fruktar, hotad af blindhet, och har ej hjerta att lemna
honom för att lefva blott för mina egna sjelfviska intressen — åtminstone
så länge min bror och en af mina systrar äro frånvarande. Med Guds hjelp
skall jag derför tåligt försaka och undergifvet vänta.........
–Jag led mycket under min senare vistelse i Brüssel. Och
likväl kostade det djupt på mig att lemna min goda, trofasta, och
oegeu-nyttiga vän, Mr. Heger. — — — — — Jag vet ej om du erfarit
någonting snarlikt, men det förefaller mig numera tidtals, som om
alla mina idéer och känslor — undantagandes tillgifvenheten för de
mina och några fä vänner — vore alldeles förbytta. Någonting inom
mig, som jag plägade kalla enthusiasm, är späkt och brutet. Jag
har färre illusioner; mina önskningar inskränka sig till en allvarlig
verksamhet — ett mål i lifvet. Haworth synes mig vara en tyst och
okänd vrå och likasom begrafven för den öfriga verlden. Jag anser
mig ej längre ung — är snart tjugoåtta år; och det tyckes, som
borde jag begynna arbeta och kämpa mot lifvets hårda verkligheter,
såsom andra menniskor göra Det är likväl min pligt att för
närvarande undertrycka dessa känslor, och jag hoppas det skall lyckas mig...
Vid denna tid insmög sig i det tysta, men hittills så fridfulla
hemmet, ett hotande bekymmer öfver Branicells framtid, samt en
mörk, men outtalad aning alt hans lefnadssätt var långt ifrån
berömligt; och Charlotte led bittert af blotta misstanken härom.
Den tvungna overksamheten, stegrad af en ögonsjukdom, som
äfven hindrade henne att läsa, begynte nu, jemte detta nya
bekymmer, åter tära på hennes så väl andeliga som fysiska helsa, och
hon skrifver i Mars, 1845:
— — Jag kan knappast förklara hur tiden går. Inga slags
händelser inträffa att beteckna dess gång. Den ena dagen liknar fullkorn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
