Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
stone några timmars glömska af sina marter. Ytterligare stegrades
tians förtviflan, då hans medbrottsling, blifven enka, i stället att,
som han hoppats, räcka honom sin hand, förbjöd honom att
någonsin närma sig henne, emedan hon, enligt mannens testamente,
dä skulle gå förlustig hela hans efterlemnade förmögenhet. Medan
den lättsinniga qvinnan ilade från nöje till nöje inom Londons
fashionabla verld, öfverlemnade sig hennes öller ät en till vansinne
gränsande förtviflan. Förgäfves använde far och systrar alla
upptänkliga medel att rädda honom undan sig sjelf. Han förföll allt
mer och mer och utgjorde under den återstående tiden af sitt lif
en källa till den bittraste blygsel och sorg för dem, hvilka vid
honom och hans framtid fästat de stoltaste, skönaste förhoppningar.
Till sin forna lärarinna, Miss W., skrifver Charlotte under
denna pröfvotid:
–Ni frågar efter min olycklige bror: ban tänker numera aldrig
på att söka någon syssla, och, tyvärr, börjar jag frukta att ban gjort
sig urståndsatt att någonsin intaga en aktad ställning i samhället.
Om han hade en påräknad inkomst, skulle han dessutom blott
använda den till eget förderf. All förmäga af sjelfbeherrskning är,
fruktar jag, utdöd bos honom. Ni frågar om jag ej finner männen vara
besynnerliga varelser. Jag gör det i sanning: men jag finner äfven det sätt
hvarpå de uppfostras, minst sagdt besynnerligt. Flickor vaktas och
skyddas, som vore de ytterst svaga eller enfaldiga, under det att
pojkar kastas vind för våg ut i verlden, likasom vore de, af alla
skapade varelser, de visaste och minst utsatta att falla for frestelsen.
–Det gläder mig att höra den lefnadsplan, ni utstakat för er
framtid — gläder mig i första rummet för er egen skull, men sedan
äfven af en ganska sjelfvisk orsak: Ni visar mig att »den ensamma
qvinnan» kan lefva ett lyckligt lif, likaväl som den älskade hustrun
och den stolta modren. Jag grubblar mycket öfver den ogifta —
den äldre ogifta qvinnans lif, nu för tiden, och jag har redan
kommit till den åsigten, att det knappast finns i verlden en mera
akt-ningsbjudande karakter, än den ogifta qvinna, som stilla och
ihärdigt banar sin väg genom lifvet, utan att vara ett påhäng för någon,
och som, ännu efter fyllda fyratiofem, och allt framgent, bibehåller ett
jemnt och fridfullt lynne, förmågan att njuta af oskyldiga nöjen och styrka
att bära oundvikliga sorger, på samma gång hon hyser deltagande för andras
lidanden, samt är beredvillig att, så långt hennes medel tillåta, lindra nöden.
Charlotte och hennes systrar voro under denna tid ännu mer
än vanligt isolerade från all beröring med den yttre verlden. Dels
vågade de ej lemna brödren, hvilken stundom hade anfall af
verkligt raseri, åt sig sjelf eller ensam med fadren, dels var det dem
motbjudande att för andra blotta hela vidden af den skam och
förnedring, som genom honom syntes dem till viss grad halva
drabbat dem alla; och de inäste således neka sig de eiida nöjen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
