Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
i trädgården stod på lätta pelare hennes palats; af doftande
jasminer och fylliga rosor väfdes dess väggar, dess tak var ett hwalf,
strålande af guld, af purpur och dyrbara stenar. Drottningens
statsfruar voro unga, sköna tärnor i skära, hvita drägter, henines
hofjungfrur voro rosor, liljor och blommor utan tal. När hon
hvilade på divanens svällande, perlesmyckade dynor, då susade
trädgårdens vattenkonster sina mest smekande toner, och näktergala;rne
slogo sina mildaste slag; men sväfvade hon åter omkring i sitt
rike, i glädtig lek med sina tärnor, då drillade näktergalarne gällt
med tusende tungor och glänsande fjärilar flögo med skiftande
vingar, en ståtlig Iifvakt, omkring henne.
Kände Alhejdi glädjen? Ja, ty den var hennes beständiga gäst.
Kände Alhejdi sorgen? Ja, ty hon hade sett en af sina leksystrar
sjuk och sin käraste näktergal dö. Kände Alhejdi kärleken? Nej,
hennes ögon hade aldrig skådat någon annan man, än hennes fader.
En morgon satt Alhejdi ensam i gräset vid en strålande
springbrunn. Tankfull höll hon sin hand under en af dess finaste strålar,
så att den återstudsade och spriddes omkring i tusende glittrande
perlor i gräset, på blomstren, och smyckade hennes hår skönare
än de diamanter, som vanligen fästade hennes dunkla lockar.
Hon hörde ett ovanligt buller, såg hastigt opp, och framför
henne stod en ung man, hvilken med blixtrande ögon betraktade
henne. Hon ville fly. men ban qvarhöll henne. »Sköna Alhejdi,»
sade han, »öknens son har trotsat döden för att se dig, men lian
ångrar det icke, dröj blott ett ögonblick, och ban är mer än
belönad.» Alhejdi ville Hy, hon ville dröja, hon ville se ned, hon ville
blicka i hans ögon. Hon dröjde det ena ögonblicket efter det
andra. Snart hördes en af hennes leksystrar komma sjungande. »I
morgon vid den tid, då solen går till hvila, sköna Alhejdi,» sade
fremlingen och försvann, i det han betydelsefullt lade fingret på
munnen.
Hvem var den fremmande? Hvad ville ban? Hvarifrån kom
han, huru hade han sluppit in?
Alhejdi låg bela dagen stum på sin divan. Aftonen kom och
ännu stodo middagens doftande frukter orörda, ännu lågo hennes
svällande lockar endast löst sammanfästade och utan smycken. Det
blef morgon, redan vaknade blommor, och fjärilar, men ännu hade
icke Alhejdi slumrat. Slutligen tillslöto sig dock hennes ögon
behagligt och solen stod redan högt på himmelen, då hon vaknade.
Sköna tärnor, smycken i dag eder herrskarinna med dubbel
omsorg. Hvarföre ville hon i dag vara så skön? Hvarföre
smyckar hon sig? På hvem tänker hennes hjerta? Är det väl för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
