Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag liar crnat bo dig att fä sälja allehanda onyttigt.»
»Säg, hvad du vill, du skall ega valet.»
»Din stridshingst, ditt spjut och din dolk.»
Saiik drog ögonbrynen hastigt tillsammans, men snart klarnade
åter hans blick och ban sade: »Abbas, du är misnöjd med denna
ovanliga ro af några månader? Men tro ej att jag derföre glömt
att strida. Låtom oss göra ett ströftåg snart. Jag vill ordna allt.»
Abbas jublade högt, men tvärtystnade hastigt, lade händerna i
kors öfver bröstet och bugade sig, sägande: »I den barmhertige och
milde Gudens namn, ära vare verldens beherrskare. Jag är beredd
att följa dig hvart du vill, mina tjenare kunna försälja mina
hjordars öfverflöd.»
Alhejdi, varsnar du dammolnet der vid öknens rand, vet du
hvad det bådar? Det är Salik och hans män, som återkomma från
ströftåget. Alhejdi, som sutit på kullen och skådat utåt, stiger upp,
hennes slöja fladdrar för vinden, banden skuggar de dunkelsvarta
ögonen, blicken spejar. Det är han! »Jag kan redan igenkänna
lärgen på hans turban. Men hvarföre så långsamt? Längtar ej
ditt hjerta efter Alhejdi? Har du förvärfvat skatter, och är deras
vård dig kärare än att möta din älskade? Eller kanske sårad? Ila,
balsamfrädet i öknen, Salik, Salik, skynda dig! eld förtär mitt
hjerta. Späda äro mina fötter, men de skola dock bära mig till
ditt möte.»
Nu störtade qvinnor och barn med vilda rop mot de
kommande. Alhejdi reste sig och stannade ett ögonblick. Fram flög nu
ryttarskaran åtföljd af qvinnorna och barnen uuder jubelskri, förbi
stället der Alhejdi stod. Salik varsnade henne icke, och se,
framför honom på hästen satt en qvinna. Så hade äfven Alhejdi en
gång suttit och hvem var denna? Lågande glöd braun i Alhejdis
anlete. Hon följde långsamt efter tåget och gick in i sin boning.
Men der mötte hennes blick en sällsam syn. På en divan satt den
unga qvinnan, som Salik nyss hemfört. Hon var hvit som dalens
lilja. Endast på hennes kind låg ett matt sken af rosen. Hennes
ljusa hår hade fallit i lockar kring de elfenhvita skuldrorna, och i
hennes milda ögon, blå som himmelen, summo tårar. En sådan hade
Persiens sköna dotter aldrig skådat.
Salik trädde mot Alhejdi. »Alhejdi, jag bringar dig en syster,
vårda henne väl. Jag har tagit henne af köpmän, som bortförde henne
för att säljas. De hade köpt henne af Turkar, som röfvat henne
långt, långt härifrån. Ser du hon är skön, hennes fägring är lik
månens i silfverhår natt. Du har ofta sagt, att du icke älskade
våra qvinnor, att de voro så vilda. Nåväl, denna är mild och ljuf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
