Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Dyrbara smycken och kosteliga tyger hemtar jag dessutom.»
»Salik, endast du äterhemtar din kärlek, så är den mig (öfver
alla verldens skatter.»
Den fremmande steg upp, gick mot Alhejdi och sade mågra
ord på ett obekant språk, fattade hennes hand, tryckte den
hjertligt, och såg med sina milda, blå ögon innerligt på Alhejdi. Allhejdi
omfamnade henne vänligt, i det hon sade: »icke kan jag vredg;as på
dig, du ljufva.»
Med hvarje dag slöt sig den sköna fremmande mer och meT till
Alhejdi, och Alhejdi älskade henne; men hennes hjerta led allt
djupare, ty hon såg huru Saliks blickar brunno allt varmare, då
han såg på den fremmande, så sköna men alltid sorgsna flickan.
Men Alhejdi dolde sin smärta i djupet af sitt bröst.
Då trädde en dag Salik till henne. »Alhejdi, min häst, min
älskling är sårad, gå, Alhejdi, i öknen att hemta balsam för såret
att det må läkas.»
Alhejdi såg ett ögonblick på Salik. »Salik | Sardar Khan,
tigrar bo i öknen. Älskar du din häst, mera än mig?»
»Ar Alhejdi barnsligt rädd? Vill du ej göra mig en glädjo,
icke rädda min häst, den som burit äfven dig hit.» Alhejdi gick.
Åter en dag inträdde Salik hos Alhejdi. På divanen lågo tvenne
blommor, en ros och en lilja. Sardar lekte med blommorna och
behöll liljan i handen, endast liljan.
»O Salik, förstör rosen, men kasta den icke ifrån dig, att
ensam vissna; mindre tungt är att dö, än att lefva förgäten.»
Salik återtog rosen i sin hand och höll den tillsammans med
liljan. »Alhejdi, mannens hjerta är en rosengård, det har rum för
många blommor. Huru skulle du kunna begära, att jag ensam
alltid skall älska en. Äfven kärleken är en blomma, begär ej att
blomman skall vara oförgänglig som stenen, hon vore ej skön då.
Men äfven Alhejdi är kär för Salik.»
Salik gick bort. I Alhejdis hjerta bodde natt.
Åter några dagar förflöto, och nu kallade ett bud Alhejdi till
Salik Sardar Khan. Hon gick.
»Alhejdi, min älsklingshund blef farligt sårad af ett spjut
under jagten. Intet annat än den balsam, hvars källa du känner,
kan rädda den. Gå, att du må hinna dit innan middagens timme
och vara hemma vid den tid, då jag med mina män återkommer
från jagten.»
»O Salik, jag hörde rytandet af en tiger, då jag hemtade
balsam för din häst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
