Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Salik svarade intet. Ännu stod hon ott ögonblick dröjande
»Salik Sardar Klian gifver icke en befallning tvä gånger,» sade
Salik långsamt. Alhejdi gick.
Hon hade ännu ej gått långt, då stod framför henne den
gamla visa qvinnan, som bar i sin hand en liten, knappt fingerlång dolk.
»Min själs dotter, den gamla kan ej ledsaga dig på färden. Salik
Sardan Khan har bjudit mig komma, för att pryda hans nya ljusa
brud. Här vill jag gifva äfven dig något att skänka henne.
Alhejdi, tre dödar ligga på denna udd. Se dess tre kanter äro hvassa
vidrör dem icke, minsta vidrörande sårar, och minsta sår ger död
på ögonblicket!» Sakta som hon kommit, smög sig den gamla bort.
Alhejdis öga lågade, hon betraktade stålet. »Tre dödar! ha!
Alhejdi, ville du väl döda henne, den fromma, som gråter öfver
Saliks makt, som hon ej kan emotstå? Ljusa, fremmande flicka,
icke hatar Alhejdi dig.»
Men redan vandrade hon i öknen. Hett sken solen på
sanden, glödande brände den Alhejdis fötter. Tänkte hon väl på
svedan i sina fötter, tänkte bon på tigern, som lurande genomsmög
öknen, eller tänkte bon på Salik Sardar Khaus sköna brud, som nu
stod i smyckad fägring, lik fullmånen mellan silverglänsande skyar,
och på Saliks brinnande blickar, hvilka, glömmande henne, nu blott
berusade sig af den nya brudens skönhet.
Men på Alhejdi skåda blixtrande Ögon, icke Saliks
kärleksdruckna, nej, brinnande klot, som hvälfa sig i vilddjurets hufvud.
Alhejdi, ser du ej öknarnes herre, hur ban smyger sakta i dina
fjät. Redan spänner han de krökta klorna, glänsande böja sig hans
fläckiga sidor, ban störtar på rofvet, och krossad och blödande
ligger Alhejdi i sanden. Men hvem slog den starke, hvarför rullar
sig öknarnes herre i sanden? En ryckning ännu och tigern ligger
död vid sitt rof. Alhejdi hade icke glömt sin dolk.
Rop höres i öknen, lätt störtar en skara fram, det är Salik
Sardar Khan, som återvänder hemåt med sina män, för att hemta
sin sköna brud.
»Ha, en nyss dödad tiger. Alhejdi, det var värdigt Salik Sardar
Khans maka. Men hon är sårad. Tagen vård om henne, jag
rider hemåt. Jag vill sända slafvar att bära henne hem.»
Redan lyfte Saliks häst foten till språng, då bad Alhejdi med
sakta röst: »Salik, innan du far, stig ned af din häst och gif mig
din hand! om ej för annat,» tillade hon med ett besynnerligt leende,
då Salik tycktes tveka, »så för att tacka mig för tigerns hud.»
»Nå, hvarföre skulle jag icke ega tid dertill,» sade Salik,
kastade sig af hästen och räckte henne handen, den hon fattade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
