Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFVORNA.
Månen, i en källas vallén
Speglande sin ljusa bild,
Sprider tyst i sommarnatten
Sina strålars glans, så mild:
Vinden liviskar lätt i alen,
Uti furan trasten slår,
Ocli vid källans rand, i dalen,
Doftande konvaljen står.
Blomman lätt sin stängel böjer,
Emot silfvervågen ner.
Tills sin egen bild bon röjer
Och sin ljufva skönhet ser.
Sången småningom förklingar,
Sista tonen tystnat har;
Sångaren på snabba vingar
Hein till bo och maka far.
Hör, då prasslar det i lundén,
Tysta steg i mossan gå!
Vinden stannar, liksom bunden,
Bäckens böljor stilla stå:
Öfver daggbestänka gräsen,
Lätta, som en sommarllägt,
Sväfva underbara väsen,
Skimrande i liljans drägt.
Slöjor lätt i månens strimma,
Ömsom nalkas, ömsom liv,
Blanda sig med dalens dimma,
Blanda sig med nattens sky;
Och ur dimman blixtra klara,
Blixtra mörka ögons glans:
Luftiga gestalter fara
Af och an i glädtig dans.
Tyst, så tyst, de sväfva alla,
Ej ett enda ljud man hör,
Ej ett enda löf hörs falla,
Intet nattens stillhet stör:
Det är elfvorna som dansa —
Ser du ej det gula här,
Som med liljor de bekransa,
Glimmande af daggens tår?
Stundom lysa deras blickar
Stilla, som en stjernas glans,
När ett lockigt hufvud nickar
Vänligt ur en blomsterkrans!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
