Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Soin en silfverked sig slingrar
Ring i ring — s5 dansen går;
Och med lätta liljefingrar
Deras drottning harpan slår.
Gossen, under strandens pilar
Vid den klara bölja blå.
Der i sommarnatt ban hvilar.
Märker grannt de elfvor små.
Fram ban ilar, vill dem hinna.
Ack, det synes ju så lätt!
Lättare de dock försvinna
På den månbelysta slätt.
Men ban följer, vill ej stanna,
Var dem ju så nära nyss,
Rosenkind och liljepanna
ßjödo sig ju åt hans kyss:
Såg han ej de lockar rika
Der i dimman, som försvann?
Längre, längre bort de ^vika,
Ifrigare följer han.
Redan ljusnar dagens strimma,
Tjusad dock han ilar än;
Nu ban stannar: blott en dimma
Ar utaf hans syn igen.
I detsamma dagen grydde,
1 detsamma natten dog;
Snabbt de hulda elfvor flydde,
Fjerran bort i furuskog.
Östern rodnade och glödde.
Solen högt på himlen steg;
Daggen sina perlor strödde,
Rosen växte på hans väg:
Gossen ej på rosor tänkte,
Ej på morgonljusets flod,
Men en tår i ögat blänkte,
Der han qvar på ängen stod.
Mathilda.
NYTT PÅ VÅR BOKHYLLA.
Fänrik Ståls Sägner, af J. L. Runeberg; 2:dra delen. (Örebro I8G0.)
Är Fänrik Stål kommen? Se der Jnlveckans mest brinnande fråga, och ett
besök i cn bokhandel, Julaftonen, hade varit tillräckligt för all öfvertyga oss,
äfven om vi ej vetat det förut, att hvarje rekommendation af Runebergs arbeten,
skulle vara öfverflödig. Det är ocksS endast var mening ntt, på samma gäng vi
hembära den ädle skalden vilr tacksägelse för det rena, oblandade nöje, den rika
njutning, hans verk skänkt oas, yttra några ord till dem, som af lutter förtjusning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
