Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2G9
ställning af hattstofferare, kramhandlare, skräddare m. fl. och der
arbetslönen dock icke går till mera än 50 à 75 öre högst 1 Rdr
om dagen. Det säger sig sjelft, att en sådan lön är otillräcklig för
de nödvändiga lefnadsbehofven och att de arma qvinnor, hvilka icke
se sig i stånd att välja annat yrke än sömnad, måste lära sig
konsten att umbära, ja kanske att svälta. Föga bättre är deras
ställning, som, födda och uppfödda i medelklasserna eller de högre
samhällsklasserna och vanda vid större beqvämligheter och bättre
lefnadsvilkor, nödgas gripa till nålen för att brodera eller virka och
sedan sälja sina handarbeten vare sig i bodar eller under hand
till det lägsta möjliga pris. Hvad är orsaken till den ytterligt
nedtryckta arbetslönen, hvaraf eländet inom denna klass ofta är en
följd? — Concurrencen, måste svaret blifva. Det bör ihågkommas,
att i nästan hvarje familj idkas sömnad och att alla de, som icke
behöfva att sjelfva arbeta för brödet, men ändock sy för eget
behof, ovetande bidraga att nedsätta priset på arbetet för alla de
qvinnor, som återigen nödgas sy eller brodera för betalning; ty
alla dessa senare äro tvungna att likasom underbjuda hvarandra
för att erhålla arbetsförtjenst, och arbetslönen reduceras härigenom
till den lägsta möjliga. Hvad som äfven i icke ringa mån bidrager
att minska arbetsförtjensten, synnerligast för brodeuser, är att ganska
många döttrar till förmögna föräldrar använda sin lediga tid till
förfärdigande af bandarbeten, dem de sälja till lågt pris,
antingen af önskan att med inkomsten förskaffa sig ökad lyx och
komfort, eller al blotta behofvet af verksamhet*). Ehuru dessa
förhållanden i och för sig sjelfva äro allt annat än tadelvärda, kan
man dock ej blunda för det verkliga onda de, det oaktadt, medföra.
Hvad är då botemedlet för detta onda?—Att minska den alltför
stora concurrencen. — Huru skall detta lämpligast åvägabringas? —
Derigenom att qvinnan uppfostras så, att hon icke behöfver en-
*) Derjemte måste man, ehuru sorgligt det vid första påseendet kan synas,
äfven tillstå att sjelfva välgörenheten bidrager att nedtrycka arbetslönerna tör
sömnad och andra qvinliga handarbeten. Inom alla skyddsföreningar, syskolor och
andra inrättningar, stiftade för att förse de fattiga med avbete, säljas nemligen
dessa arbeten på de ärliga expositionerna till ett pris, långt understigande deras
verkliga värde och för hvilket sömmerskor, som skola försörja sig med sitt arbete,
omöjligen skulle kunnat lemna dem. Samma förhållande inträffar måhäuda i üunu
högre giad med de arbeten, som förfärdigas af qviuliga fångar eller
korrektions-hjon, och följden blir, att så väl statens korrektionsinrättningar, som ofvannämnda
af den enskilda välgörenheten grundade stiftelser, under närvarande förhållanden,
genom att öka concurrencen och att derigenom nedsätta arbetsvärdet, i sjelfva verket
taga med den ena handen då dc gifva med den andra och måhända stjelpa lika
många som de hjelpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
