Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
samt lita på synålen, utan kan genom vunnen insigt eller
konstskicklighet egna sig åt andra, mera lönande yrken. Får horn från
ungdomen en sådan uppfostran, skalf mängden söka bättre yrken,
concurrencen härigenom minskas och arbetslönen för de qvarstående
sömmerskorna och brodeuserna höjas.
I korthet hafva vi nu yttrat våra tankar om den arbetslon, i
som qvinnan för närvarande har att påräkna inom olika
sannhälls-klasser. Uppslaget härtill hafva vi hemtat af signaturen Jonathans
insända artikel: Om Qvinnans sjelfför sörjnmg. Vi veta alltför
väl, att vi skrifva för en publik al läsarinnor, deraf flertalet kan
räknas dit, der arbetet för den ogifta qvinnan inom familjerna icke
sker eller behöfver ske för utkomsten för dagen. Men alla böra
älska och ära arbetet, qvinnan icke minst. Alla böra ock betänka
deras ställning, som för sitt lifsuppehälle nödgas arbeta sig till
brödet. Alla böra besinna, att bladet kan vända sig äfven för
dem, och att det då kan vara godt att förut hafva tänkt på
möjligheten af sjellförsörjning genom arbete och den lön, som i thy
fall kan väntas. Det är slutligen de bättre lottades pligt att söka
utfinna medel att höja de sämre lottades ställning. Men verksamma
medel härtill söker man förgäfves, utan att man först gjort sig
reda för de arbetande klassernas belägenhet. Att lemna ett ringa {
bidrag till denna kännedom är den önskan, som framkallat denna |
lilla uppsatts. Bessie.
OM KL ANDEESJUKAN.
(Till Esseide.)
Mins du huru vi en vacker Juniqväll sutto under den stora
lönnen på gården utanför din läderneboning, talande oin nutid, om
framtid, om den verld, som just då började öppna sig för våra
ungdomligt nyfikna och längtande blickar? Vårt samtal begynte
under lek och skämt, men alltsom solen sjönk djupare i vester, tog
det en allvarligare vändning Qch vi undrade, om lifvet verkligen
skulle blifva så skönt, som det då lofvade, om menniskorna
verkligen voro så goda och vänliga, som de i allmänhet föreföllo oss.
Ja, vi slutade med att filosofera litet smått både öfver lifvet,
menniskorna och oss sjelfva, samt lunderade på hvilket af de fel,
som lemnats oss i arf af våra första föräldrar, väl kunde vara
det vanligaste. Denna stund rann mig så lifligt i sinnet häromda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
