Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
DS boken utkommit, sändes exemplar deraf till några få af
förläggarens enskilda litterära vänner. Den af Miss Brontë så högt
värderade skriftställaren, Thacheray, var bland dessas antal och
ban säger, tretton år senare: *)
»Väl mins jag med hvilken förtjusning, häpnad och beundran
jag genomläste Jane Eyre, som blifvit mig sänd af en författare,
hvars namn och kön voro mig lika okända; huru oemotståndligt
boken fängslade mig, och huru jag, ehuru öfverhopad med eget
arbete, ej, sedan jag väl öppnat boken, kunde förmå mig att lägga
bort den, förr än jag helt och hållet genomläst den.»
De förnämsta tidningars och tidskrifters, efter någon tvekan,
enhälligt uttalade loford behöfdes knappast för bokens afsättning;
ty allmänheten afvaktade icke pressens utlåtande för att gifva luft
åt sin enthusiasrm Gissningar rörande den okände författaren,
genomforo som en löpeld alla kretsar, hela landet — incn stannade
vid hvars och ens påstående att »ingen, man kände, hade nog snille
att skrifva något sådant». Man måste 9åledes hejda sin nyfikenhet
och åtnöja sig med att beundra en okänd.
Tillfrågad om detta allmänna bifall var henne en
öfverraskning, tvekade Charlotte, något litet, men svarade:» Jag
trodde väl att hvad som gjort ett så mäktigt intryck på mig
sjelf, då jag skref det, måste hafva samma inflytande på en läsare.
Jag var derför ej förvånad öfver att de, som läst Jane Eyre, voro
djupt intresserade deraf; men jag vågade knappt hoppas att en bok
af en okänd författare skulle finna läsare.»
Emellertid föreföll Currer Bells underbara framgång nästan
som en dröm för den mot öfverhandtagande bekymmer kämpande
Charlotte Brontë och hennes systrar. Då pressen uttalat sitt
omdöme, funno likväl de senare, att det var hög tid för Charlotte att
för fadren yppa den så länge förtegna hemligheten. Hennes sätt
att härvid gå till väga är lika egendomligt och karakteristiskt, som
fadrens sätt att upptaga nyheten. Hon gick in till honom i lians
skrifrum tidigt en eftermiddag, medtagande ett exemplar af sin bok
samt några recensioner deraf, särskildt deribland uppletande en
af de minst förmånliga, hvarefter följande samtal egde rum mellan
far och dotter:
»Pappa, jag har skrifvit en bok.»
»Har du det, mitt barn?»
»Ja, och jag önskar att du må läsa den.»
»Jag är rädd det frestar för mycket på mina ögon.»
") Se Cornhill magnziii, 18<iU.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
