Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
förhindra deras fulla utveckling. Då andra menniskor inför oss skryta
med kunskaper, sådana som vi icke haft tillfälle, eller måhända ej
håg att inhemta — kunna vi hemta tröst af ett dylikt medvetande.
Om aldrig uågra nya böcker blifvit skrifna, skulle vissa sådana
menniskors inre aldrig blifva annat än en tom sida; de förmå endast att
taga intryck; de föddes ej med gry till lefvande tankar i hjernan
eller med djupa känslor i hjertat. Om jag aldrig sett cn tryckt bok
i mitt lif, skulle naturen lika fullt ha erbjudit min själ cn oafbruten
historia i vexlande bilder, och utan hjelp af någon medlärare ha
ingifvit mig ett slags vetande, olärdt, det är sannt, men så mycket
mera genuiut."
Charlotte Brontës åsigter om vänskapen äro i ett annat bref
åskådliggjorda och torde kunna tjena till mönster för många vänner:
— — "Man talar om vänskapens opålitlighet — jag undrar om
också jag en gång skall finna mina vänner förändrade 1 Kanske —
och dock hoppas jag med tillförsigt motsatsen, emedan jag tror mig
icke vara öfverdrifven i min förkärlek: jag tror mig inse felen jemte
förträffligheten, lytena jemte skönlieterua. Och dessutom liar jag
märkt att svikna förhoppningar i vänskap vanligen uppstå icke deraf
att vi älska våra vänner för mycket, eller göra oss för hög tanke om
deras förtjenster, men emedan vi öfver-värdera deras tillgifvenhet för
och omdöme om oss sjelfva. Om vi noga taga oss till vara för
dylika illusioner; om vi förmå att utan knot, ja, med glädje gifva
mera kärlek än vi få —- om vi opartiskt kunna jemföra olika
forhållanden och draga våra slutsatser deraf, utan att låta egenkärlckcn
förblinda oss — dä tror jag, att vi kunna gå igenom lifvet, utau att
förbittras af den misanthropi, som härflyter af en obesvarad
tillgifvenhet. Sens-moralen är, att om vi vilja bygga vår vänskap på cn
säker grund, måste vi älska våra vänner för deras skull och icke
endast fcr vår egen; hålla strängare på deras trohet emot sig skifva
än på deras trohet emot oss. I senare fallet, skulle hvarje stygn,
som gafs vår egenkärlek,• blifva en orsak till köld; i det förra är
det endast någon, sorglig förändring af vännens karakter och
själs-riktning — något förfärligt brott mot den trohet, han är skyldig
sitt bättre jag — som kau skilja honom från vårt hjerta."
Till svar på ett bref af Mrs Gaskell från Landon:
–"Samtidigt ined ert bref erhöll jag från Miss Martineaii ett i
samma ämnen, nemligen expositionen och Thackerays sista föreläsning.
Det var intressant att lägga de båda skrifvelsen!» bredvid
hvirau-dra — att studera tvenne sidor al’ menniskosjälen — att örtsevis
betrakta samma scène genom tvenne olika synglas. Olikheten var
ganska slående, sä mycket mera, som den icke bestod i den siarpa
kontrasten mellan godt och ondt, utan af den finare motsatsen, deri
mindre i ögonen stickande olikheten mellan tvenne olika skiftningar
af det goda. Bådas åsigter synas mig förträffliga — den enas liknar,
så förefaller det mig, ett starkt läkemedel —• bittert till smaken,
måhända, men stärkande, kraftgifvande; den andras synas mig mera
beslägtade med den närande egenskapen af vårt dagliga bröd; det fir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
