Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
turens och lyckans gullgossar ocli måste ha en ung, rik och vacker
hustru och bli så lycklig som möjligt. Om Lucy gitter sig med
någon, så måste det bli med Professorn — en man, hos hvilken det
finnes mycket att förlåta, mycket att öfverse. Men jag liar allt ifrån
början ingalunda varit mildt stämd mot Miss Snowe — jag har
aldrig ämnat att förlägga hennes öde i någon lifvets lustgård......
Sjelfva slutet oroar mig och jag har det ännu ej rätt klart för mig.
Emellertid kan jag blott göra mitt bästa.«
Hennes ovisshet rörande bokens slut kom sig deraf att fadren
yttrat en önskan att hennes nya roman måtte sluta lyckligt,
emedan han hade motvilja för alla berättelser, som lemna ett pinsamt
intryck på läsarens sinne. Föreställningen om M. Paul Emanuels
död under hemresan hade dock så outplånligt inpreglat sig i hennes
inbillning, att den slutligen antog hela styrkan af en verklighet och
det var henne då lika omöjligt att förändra upplösningen af sin
dikt, som det skulle varit att omintetgöra en verkligen timad
händelse. Det enda hon kunde göra för att efterkomma fadrens
önskan var att med så mystiska ord beslöja utgången, att det skulle
bero af hennes läsares karakter och skarpsynthet, huruvida de
förstodo hennes mening eller ej.
Till Mr. Smith yttrar hon om Villette bland annat:
— — »Jag fruktar att intresset ingenstädes kommer att stegras så högt,
som ni skulle önska. Det är först nära slutet som Villelte kan sägas
-frambringa någon spänd förväntan och äfven då fruktar jag, att i
vanliga romanläsares tanke »qvalen icke blifvit nog högt hopade» (såsom
Amerikanarne säga) eller färgerna påstrukna med nog djerfhet.
Emellertid måste de åtnöja sig med hvad som är: min palett erbjuder
inga bjertare nyancer och skulle jag söka lägga på tjockare af det
röda eller förgylla det gula, blefve det endast fuskverk.
Någon tid härefter fullbordade Charlotte Brontë Villette och
afsände den sista delen till sin förläggare. Hon säger härom sjelf:
»Jag läste en bön, då det var gjordt. Om jag häruti gjorde väl
eller illa, vet jag icke......Jag vill nu emellertid söka åter-
hemta krafter och lugnt afbida utgången.»
Nu först sedan hennes värf var fullbordadt — i dubbel
bemärkelse; ty Villette afslutade hennes förtidigt afbrutna
författarekall, — nu först unnade hon sig någon förströelse, i det hon
besökte sina närmaste vänner samt derefter begaf sig till London,
för att, såsom vanligt, boende hos sin förläggares mor, öfvervara
tryckningen af sin bok och kunna läsa korrekturet på stället.
Under denna tid skref bon till Mrs. G:
–Jag har förklarat Mr. Smith min uttryckliga önskan att Villette
icke må komma i vägen för Ruth (utgifven af samma förläggare) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
