Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
han föreslär således att gifva den senare ett par veckors försprång,
fördröjande utgifvandet af min bok till den Zi dennes; men skulle
denna tid synas er för kort, så säg blott ett ord och den skall
förlängas. Emellertid föreställer jag mig att, huru vi än anordna
utgifvandet af dessa båda böcker, skola vi ej kunna förhindra att
jemförelser göras dem emellan; det ligger i herrar recensenters vrke att
egga afundsjukan. Men vi behöfva ej bekymra oss derom; vi kunna
trotsa dem. De kunna ej göra oss till fiender; de skola ej förmå
att inmänga i våra ömsesidiga känslor den svagaste anstrykning af
afund! Se här min hand derpå; jag vet att ni obetingadt skall
räcka mig er till svar..... Villette har i sanning ingen
rättighet att knuffa sig in framför Ruth. I den senare ligger ett
menniskoälskande, ett socialt gagneligt, ett filantropiskt syfte, hvarpå den
förra deremot ej ett ögonblick kan göra anspråk. Icke heller kan
den åberopa något företräde i fråga om framställningens energi: jag
finné]’ den mycket trögare än Jane Eyre.
Villette emottogs med om möjligt ännu lifligare bifall än Currer
Bells föregående verk. Se här huru författarinnan emottog
underrättelsen om denna framgång.
— — Recensionerna af Villette äro sådana, att de kommit mitt
hjerta att svälla af tacksamhet mot Honom, som ser till både
lidande, arbete och bevekelsegrunder. Pappa glädes med mig. Hvad
mina vänner i allmänhet beträffar, så hoppas jag kunna fortfarande
egna dem min tillgifvenhet utan att fordra, att de skola taga någon
synnerlig del i denna min tillfredsställelse. Ju längre jag lefver,
desto tydligare inser jag huru mycket man mäste inskränka sina
fordringar på den menskliga naturen, huru litet den tål.
Det sista vemodiga tillägget i detta bref häntyder pä Miss
Martineaus bäde offentligt och enskildt uttalade ogillande af Villette
på grunder, som Miss Brontë ansåg orättvisa, och hvilket
ogillande hon ansåg träffa icke blott sina skrifter, men äfven sin
karakter.
Det torde vara skäl att här nämna huru ytterligt omedveten
Charlotte Brontë var af att hafva gjort sig förtjent af de
förebråelser för ett otillständigt skrifsätt, som en och annan recensent
samt några fä af hennes läsare gjort henne. Under ett samtal;
då någon påstod att qvinliga skriftställare stundom, utan att
sjelfva ana det, öfverskredo gränsen för det passande, yttrade
Charlotte med värma och allvar: "Jag beder att Gud må beröfva
mig all förmåga att skrifva eller författa, hellre än Han låter
mig blifva blind för hvad som i skrift är tillständigt eller
icke." Ilon upphörde aldrig att sörja och grubbla öfver
hvarje, på ett dylikt missförstånd grundadt, ogillande af Jane Eyre,
som nädde hennes öron. Och då en person i London en gång
Tidskrift för Hemmet. Årg. 11. Häft. IV. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
