Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
»Aha, min gamla bekanta Bubo har infunnit sig; den har
redan börjat blåna. i)et är konsten, att bringa den till mognad.»
På tredje dagen af sjukdomen, började oftast en böld, på latin
Bubo, att visa sig, och om denna mognade, då, mon blott då, var
räddning möjlig.
»Min fru, ett ord afsides!» hviskade Block.
Med en tung suck reste sig. fru Munster från stolen.
»Ni måste aflägsna er son »fortfor ban,» men deremot
bibehåller ni oaflåtligen er plats bär innne. »Jag skall skrifva ett
recept, som genast skickas till apotheket, och livad ni derföre får i
utbyte, använder ni enligt min föreskrift.»
Efter att noggrannt hafva sagt henne, huru hon borde
begagna de omnämnda läkemedlen, yttrade ban:
»Mot midnatt kommer jag tillbaka.»
»Vid pestens utbrott i hufvudstaden flydde vi hit,» klagade
assessorskan. »Vi foro undan honom och ban hann oss ändå.»
»Jo, jo, den han vill hinner han, fore man än till verldens ända.»
Knappast hade ban hunnit ut i förstugan, förrän far och son
utkommo från ett annat rum.
»Ilvart ämnar ni er?» sporde Block med en temligen grof, sträf,
röst; »jag förmodar, att det icke är in till den sjuka.»
»Kan, ni,» inföll fadren,» rycka berget från den grund, på
hvilken det står, så är ni större undergörare, än om ni förmår bäfva
sjukdomen?»
Fattande ynglingens arm, yttrade Block med en mild,
bevekande lon: »Skulle ni icke förmå göra ett öller lör den ni älskar?»
»llon kan icke undvara mig; förr skulle hon som frisk kunnat
umbära anblicken af solen?»
»Förstugan är icke samtalsrum.» menade Munster och bjöd
läkaren att stiga in i ett prydligt förmak.
»Ni ansvarar lör hennes lif?» frågade han.
»Om jag ej blifvit kallad för sent–-»
»För sent, för sent!» utropade ynglingen och, om ej Block
mottagit honom i sina armar, hade han dignat ned på golfvet.
»Er far torde erinra sig, att jag blott med det uttryckliga
vilkor, att ej ellofte timman skulle vara slagen, ansvarade för bennos
lif, och det är nu så hardt nära till dess hon slår, att endast några
minuter återstå; — — dock har jag gjort och skall ytterligare göra
allt hvad på mig ankommer för att rädda henne. Ännu några ord;
det är en förvillelse af er, unge man, att föreställa er, att hon ej
kan undvara er åsyn. Det är just ni, som försvårar och förökar
hennes plågor. Att höra er jemmer, se er förtviflan, kan ej annat
än högst menligt inverka på hennes själ, som under denna
sjukdom, mer än någonsin, är beroende al kroppens tillstånd.»
»Jag skall söka beherrska mig.»
»Först vill man se något prof på er förmåga i det fallet, innan
man ger er tillåtelse att träda in i det rum, der läkaren nu
ensamt förer spiran.»
Läggande sin stora hand på den af sorg nedtryckta ynglingens
skuldra, tillade Block:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
