Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
Följom nu Block p9 lians vandring!
Lemnande Assessor Munsters hus, tog Block vägen St den
aflägsnaste och minst besökta delen af staden. Små kojor stodo här
radvis bredvid hvarandra. Den, som icke egde något ärende* åt
denna obemärkta trakt, eller ock icke nödgades passeras den, för
att hinna cn annan mera bebodd, styrde aldrig kosan ditåt. De
som gömmas–— glömmas. Så bar ju från urminnes tider
varit verldens gång och menniskornas sed.
Vår hjelte stannade vid den första koja, som låg i hans väg,
utan att känna något annat om dess innevånare, än att de voro
menniskor. Djupt måste ban kröka ryggen för att träda igenom
dörr-öppningen, och än cn gång underkasta sig samma besvär, när
kan skulle k I i Tv a öfver tröskeln till sjelfva rummet.
»Ar här friskt?» frågade Hlock.
»Nej, här är sjukt, mycket sjukt. Odjuret liar fått makt med
oss alla.»
Dessa ord utsädes med en hes och skroflig röst.
Seende sig omkring åt alla håll, upptäckte ßlock fyra sängar i
detta ingalunda stora rum, och ingen enda af dessa pestsjuka var
ensam på sitt läger. Vid hustruns bröst låg ett spädt barn och en
fyra-årig gosse vid hennes sida. Mannen hade sitt äldsta barn, en
tolfårig gosse, döende bredvid sig. Tvenne barn lågo i den tredje
sängen, mormodren och en annan liten dotter i den fjerde; således
nio lefvande varelser sammanträngda i detta lilla osunda näste.
»Hvem är ni, som tänker på oss?»
»Doktor Block.»
Doktor Block!» mumlade hustrun, hvars säng stod tätt intill
mannens »han är ju de fattigas vän.»
»Han är allas vän» svarade Block »som behöfva hans tjenst.»
»Pilten dör!» utropade mannen med skärande ton.
»Gud, min Anders, min raska gosse!» jemrade sig modren.
»Maja» tillrättavisade hennes gamla mor, »skall du sätta dig
upp mot Herran. Tänk på din egen själ, dotter! Hed Gud, att
du må komma der pilten är, som icke sä svårligen försyndat sig,
som de, hvilka hunnit längre fram på vädjobanan.»
Block gick från bädd till bädd.
»Här är ingen sjuksköterska.»
»Hvem har råd, att hålla en sådan?» menade mannen.
»Staden bör bestå den.»
»Staden» svarade han med bitter ton, »är rik, och de rika ha
hvarken tid eller råd att tänka och göra något för andra.»
»Liket bör genast uttagas. Finnes ej något ky|le der man kan
lägga det?»
»Jag vill behålla honom så länge möjligt är,» menade fadren.
Med mildhet invände läkaren:
»Min vän det kan icke ske! Säg, finnes ej här en enda vrå
der liket kan läggas, tills man hinner jorda det?»
»Jo, det finnes ett skjul på gärden, der jag har mina vedpinnar.»
Lutande sig öfver sängen, lyfter Block derifrån det döda
barnet, tar det på sina armar och bär ut det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
