Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
»Hvad gör ni herre,» skrek modren, »för ni bort honom. Jag
vill se honom ännu en gång.»
Hon ville kasta sig ur sängen, hvilket dock förbjöd sig sjelft;
ty hennes ytterliga svaghet höll henne qvar på den usla, torftiga
bädden. Block, soin hörde hennes rop, återvände till stugan. Gående
rakt fram till hennes säng sade ban:
»Har han gjort dig någon sorg i lifvet?»
»Nej, aldrig, aldrig.»
»Tacka då Gud, som tog den oksuldsfulle till sig medan han
ännu tillhörde himlen. Er gamla mor hade i det bela rätt I Gud
vare med er, jag kommer tillbaka, så fort jag möjligtvis hinner.»
4.
Fru Anna Block har ännu ej uppstigit från sin bädd. Flickan
sofver i en liten säng bredvid henne. Gossarne lemnade henne
för en half timme sedan. Hon gömmer sitt hufvud i örngottet,
som vätes af hennes tårar. Kunde man tränga in i hennes själ,
skulle , man der blifva vittne till en allvarlig kamp mellan tvenne
makter. Svaghet — den är ock en slags makt — huru
besynnerligt uttrycket än förefaller — och styrka, strida om herraväldet.
Det är på tredje dagen sedan hennes man gick ifrån henne.
Att sända bud för att efterhöra, hvarest ban befunne sig, lat sig
ej göra. Hon försökte att prisa Gud för mycken nåd — ingen
hade ännu insjuknat i hennes hus — den marterande oron, att ban
redan försvunnit från de lefvandes antal, döfvade alla lugnande röster
qväfde alla tröstegrunder. Nu inträder Gillis.
»Mamma, här skall mamma få se något underbart.»
Han håller ett glas i ena handen och en rosenknopp i den
andra.
Hon reser sig upp i sängen.
»Gråta!» säger gossen skakande på hufvudet »hvarför gråter
mamma? Är det derför, att pappa ännu ej är hemkommen? I
början var jag ledsen, men nu är jag det alls icke. Pappa har sagt,
att intet ondt händer honom när ban går i sitt kall, och hvad
pappa säger det tror jag. Nu skola vi betrakta det här glaset och
blomknoppen. Ser ej mamma, att mjölken som stått i glaset öfver
natten i vår trädgård, är öfverdragen med en i många färger
skiftande hinna?»
»Bort med det, slå ut det!» men besinnande sig, återtar hon,
»nej, kanske er far vill se det — sätt det då tillbaka på något
ensligt ställe i trädgården. Måtte du ej redan hafva insupit dess
giftiga ånga.» Gossen går, men lemnar rosenknoppen.
»Huru märkvärdigt!» säger hon för sig sjelf, »en rosenknopp
den 4 November! men det bevisar att bela naturen under denner
olyckliga tid fallit ur sin rätta ordning och råkat i förvändt skick>»\
På en gång instörta båda gossarna, gråtande öfverljudt.
Skälfvande faller fru Block tillbaka på sin bädd.
Tidskrift för Hemmet. Årg. 11. Haft. IV. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
