Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Frukostbordet är dukadt Man dröjer att intaga sina platser vid
detsamma. Hertha och hennes trolo|vade se undrande på
föräldrarna och ännu större synes den förras öfverraskning, när hon i
ett hörn af salen förmärker ett för barn, med leksaker och namnam
dukadt bord. »Vi vänta liera gäster,» upplyser Assessorskan Munster.
I detsamma infinner sig fru Block med sina barn.
»Du här–och med hela barnskaran till på köpet!» yttrar
Block öfverraskad.»
»Herr Doktor,» infaller Munster, »hade jag följt min böjelse,
hade jag hitkallat ett större antal gäster, för att offentligare till er
frambära mitt hjertas tacksamma hyllning. Men jag känner er
tillräckligt för att veta, att jag långtifrån att derigenom bereda er
någon glädje, snarare skulle väckt ert missnöje. Tillåt mig nu i
stället, att i er friis och edra barns närvaro tömma ett glas för
menniskovännens lycka och framgång!»
Fru Block lemnar sina tårar fritt lopp, under det att hennes
make med möda återhåller sina. Under tiden blicka barnen
förstulet på det lilla vackra julbordet. »Dit sedan, mina små! Nu
dricka vi först ur detta dryckeshorn, enligt gammal fornsvensk sed,
en skål för min, de minas och inånga andras välgörare. Och
sedan intaga vi vår enkla frukost.»
Då det med silfver ganska rikt beslagna hornet gått laget
omkring, stannade det i Blocks händer, då värden anhöll att han
täcktes betrakta detsamma som sin tillhörighet, och när slutligen tårtan
serverades, satte man en silfvertallrik framför Block. Den var ej
tom; 1,000 D:r S:mt låg derpå.
»Nej,» säger Block, »om jag för egen räkning mottoge dessa
penningar, skulle den glädje jag nu erfar mycket minskas. Ni har
en syster, herr Assessor, som befinner sig i ganska små vilkor! Låt
henne tillgodonjuta denna summa I»
Denna uppmaning gaf ett stygn åt Munsters samvete.
Han erkände nu inför ofvannämnda stränga domare något,
hvarpå ban förut sällan tänkt, nemligen att ban icke rätt broderligt
omhuldat sin syster. Han hade, med få undantag, öfverlemnat
henne åt sitt öde. »Jag tror,» säger ban, icke utan blygsel, »att hon
af en .okänd, åtnjuter en årlig pension.»
»Ar ni säker, att den är tillräcklig för hennes behof?
»Herr Doktor, jag förhinder mig högtidligt, att från detta nu
göra mig underrättad om min systers omständigheter, samt tillika
att rikligen förse henne med allt hvad till hennes uppehälle behöfves.»
»Denna er försäkran gläder mig, men penningarna anhåller jag, att
få använda efter eget godtfinnande. Farsoten, som nu är i
synbart aftagande, liar efterlemnat och efterleinnar till minne af sig
en förfärlig nöd. Jag är icke rik, men liar nog för mig och de
mina. Dessa 1000 l):r skola utan tvifvel komma väl till pass för
någon nödlidande.»
»Jag vill ej längre tvista med er, ädle mani Handla efter
behag med dessa styfrar, hvilkas lumpna värde jag aldrig så
tydligt insett, som i detta ögonblick. Men silvertallriken behåller ni
ju, som ett minne af detta unga par?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
