Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
hatt, en liten korg, hvari de bära åtskilliga läckerheter till en
sjuk eller namnain åt barnen, kanske, äfven en bibel, hvarur de
ämna läsa för de åldrige, hvilkas synförmåga är i aftagande. För
att fullända tallan, tänka de sig väl en efter deras vanor torftig
boning, men med renskurade möbler och granrisbeströdt golf,
der de emottagas med tårar af den innerligaste glädje, den
varmaste tacksamhet. Sålunda förberedda på sitt kall, såsom en de
fattiges skyddsengel, börja de sina vandringar i kojorna, men hvad
de der se och möta motsvarar föga nyssnämnda ljusa
föreställningar och, såvida de ej äro lifvade af en i verkligheten sann
menniskokärlek, fatta de snart afsmak för denna sysselsättning.
Trasor, halfnakna, smutsiga barn och oordnade hem taga sig ganska
väl ut på målarens duk, men äro i verkligheten mindre intagande. För
att kunna öfvervinna den känsla af vämjelse, som vid en dylik
syn intager den vid snygghet, ordning och komfort vane, fordras
en fast vilja och en uppriktig önskan att gagna. Man får således
ej anse detta arbete, som en lek, ett nvtt slags tidsfördrif, utan
som ett verkligt, ett allvarligt arbete, hvilket kräfver mod,
menniskokärlek och ihärdighet. Man får ej heller stöta sig på den
brist på renlighet, ordning och hyfsning, som vanligen dväljes
under armodets låga tak, utan betänka huru mäktigt omgifningen och
vanan inverka på menniskan och huru litet vi i sjelfva verket
kunna begära al dem, som aldrig haft tillfälle eller saknat förmåga
att höja sig ur ett i alla afseenden tryckande elände.
Gerna medge vi dock, att den goda viljan att hjelpa och
bistå de nödlidande ej förmår göra allt, ehuru den måste vara
driffjedern till vårt handlingssätt. Mången torde vara af den
tanken, att för att kunna uträtta något verkligen godt för de
behöfvande erfordras en stor förmögenhet. Vi tro ej att detta är
nödvändigt, ehuru det är ett väsendlligt hjelpmedel, ehuru det
otvifvelaktigt måste vara en stor tillfredsställelse för oss sjelfva, om vi
ega tillgängliga medel för att kunna gifva en kraftig hjelp åt dem,
som lida brist på allt. Kanske har mängden af de qvinnor, som
uttröttat mest, för sina lidande likar, ej haft andra kapitaler att
disponera än sin menniskokärlek, sin rådighet och sin vilja att
vara nyttig. Den fattige hyser ofta misstro, stundom ovilja för
den bättre lottade och föreställer sig att denna hvarken kan fatta
eller känna deltagande lör lians elände. Fö/mår man öfvertyga
honom om, alt man hyser elt verkligt, menniskovänligt intresse
för lians belägenhet, lyssnar man med uppmärksamhet till
berättelsen om hans sorger, kan man stundom gifva honom ett godt
råd eller någon liten handräckning, skall man tillvinna sig hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
