Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Att utan vishet, gräns och mätt
Skall sjelfva dygden bli ett brott,
Och sjelfva sällheten förgiftad.
Genom alt oaflåtligt vända blick och tanke inåt, oupphörligt
sysselsätta dem med elt och samnia föremål, huru berömlig denna
uppmärksamhet än måtte vara, förlorar man slutligen förmågan att
se sig omkring i verlden och att uppfatta hvad som tilldrager sig
i den. Vi veta alt ögonen hos vissa insekter är så konstruerade,
att de endast kunna se i en enda riktning och man är stundom
frestad att tro, att qvinnans andliga synförmåga är lika begränsad.
Menniskoögat, kroppens såväl som själens, har likväl erhållit
förmåga att skåda fritt omkring, liksom det blifvit menniskotanken
gifvet att genomströfva de aflägsnaste rymder. Må vi då ej
förbise vigten af de stora, de ansvarsfulla gåfvor, vi af den allgode
Skaparen erhållit, och ej inbilla oss, att det är Hans mening, att
de skola intvingas blott i en enda riktning; ty tvifvelsutan är det
Hans höga afsigt, att dessa gåfvor skola upparbetas, utvidgas,
fullkomnas och förädlas. Det kan således ej anses oqvinligt och
opassande, om en qvinna har blick och sinne vakna för det, som
tilldrager sig utom henne i verlden, om hon med intresse följer
händelsernas gång, ja, äfven vetenskapens utveckling, så långt hon
förmår, om hon till och med, dä hon så kan, utan alt träda sina
egentliga pligter för nära, medverkar till ett allmänt nyttigt
företag. Det är i sanning nedsättande för qvinnans värde såsom
menniska, då hon påstår sig hvarken känna till eller bry sig om hvad
som händer utom hennes egen lilla, hermetiskt slutna, krets, då
hon visar den fullkomligaste liknöjdhet för inrättningar eller
företag, ämnade att befrämja det allmänna bästa eller medmenniskor
väl, då hon, när man talar till henne om stora historiska
tilldragelser och deras inflytande på mensklighetens utveckling, svarar:
»det der intresserar jag mig ej för, ty hvad aneår sådant oss
qvinnor;» eller då hon invänder, när frågan är oin alt medverka till
något, som kunde vara gagneligt för det samhälle, hvaraf hon är
en medlem: »ej behöfver jag det och derför bryr jag mig ej heller
derom.»
Det är likväl sannt, alt det ej blott är qvinnan, som i vårt
fädernesland gör sig skyldig till denna liknöjdhet för det allmänna,
äfvensom det ej kan bestridas alt väckelsen till denna känsla hos
henne borde vara kommen utifrån, borde utgå från mannen. Det
skadar likväl ej om qvinnan här, som i många andra fall,
uppmuntrar och lifvar mannen til! goda och ädla handlingar och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
