Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
rycka en ädel nations enthusiasm, för sitt land, eller att utdöda al!
dygd ur verlden. En dylik känsla af triumferande vanmakt hyste
dessa män i sina hjertan, då de sade oss: »kärlek, philosophi, religion,
enthusiasm, frihet, poesi — hvad iir allt detta? inlet! Beräkning,
styrka, si|fra och sabel, se der allt. Vi tro ingenting, som ej
kan bevisas, vi känna ingenting, som vi ej kunna ’taga på;’
poesien dog med spiritualismen, som födt henne.» Och de sade sannt;
hon var död för denis själ, för deras tanke; död i och genom och
omkring dem. Ledda af en säker och profetisk förkänsla af sitt
stundande öde, bäfvade de vid tanken att poesien skulle kunna
återupplefva i verlden med friheten; de uppryckte hvarje dess
minsta rot, som ville drifva skott vid deras fötter, i deras skolor,
lycéer, gymnasier och isynnerhet i deras militäriska och
polyteckni-ska bildningsanstalter. Allt var organiseradt med beräkning att
hämma den moraliska och poetiska känslans uppvaknande; de
ma-thematiska studierna hade bildat en allmän liga emot tanken och
poesien. Siffran allena var tåld, ärad, beskyddad och lönad. Som
siffran aldrig räsonnerar, som den är ett förträffligt passivt
verktyg lör tyranniet och aldrig frågar efter hvad bruk man gör deraf,
aldrig undersöker om man begagnar den till mensklighetens
förtryck eller till dess befrielse, till andens mördande eller lifgifvande»
begärde tidens krigarechef intet bättre redskap, ingen bättre
handtlangare; och denna handtlangare tjenade honom i sanning väl. Det
fanns icke en idé i Europa, som ej blef trampad under hans fötter,
icke en mun, som ej förstummades af hans blyhand. Allt från
denna tid afskyr jag siffran, denna negation af all tarike; och jag
hyser för de matheinatiska vetenskapernas Skuggrädda och
tyranniska envälde ännu i dag samma afsky, som den friköpte
lifstids-fången bibehåller lör det hårda och blankpolerade jern, hvilket en
gång fängslade lians lemmar och hvaraf han äiinu tycker sig känna
den iskalla och sargande bördan hvarje gång han hör en boja
rassla. De matheinatiska vetenskaperna voro menniskotankens
bojor. De äro sprängda — och jag andas åter!
»Tvenne stora snillen, dem tyranniet bevakade med oroliga
blickar, protesterade allena mot denna själens, intelligensens och
poesiens dödsdom — Madame de Stael och M. de Chdteaubriand.
»Allt sedan dess har jag älskat dessa tvenne snillen —
förelöpare för en bättre tid, — hvilka tröstade mig vid mitt inträde i
lifvet. Stael och Chdteaubriand! huru mången tomhet fylla ej dessa
båda namn, huru mången skugga skingra de icke! De voro för
oss såsom tvenne lefvande protester mot själens och hjertats för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
