Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
tryck, mot seklets förtärande och förnedrande indytande......
de erhöllo öfver oss ett slags slägtvälde, såsom hade samma blod
runnit i deras och i våra ådror; och få äro de ibland oss, som ej
hafva dem att tacka för hvad vi blifvit eller skola blifva.»
Efter att hafva omtalat huru ban uppbrände alla sina första
poetiska försök, emedan de hade så föga likljet med den tidens
mönsterpoeter och emedan ban var öfvertygad, att de icke skulle
finna några läsare, tillägger Lamarline:
»Hvad jag sedermera skref och offentliggjorde hade icke större
värde, men tiden*var förändrad; poesien hade återvändt till
Frankrike med den frihetens, tankens och religionens pånyttfödelse, som
restaurationen medförde. Det syntes som om Bourbonernas och
frihetens återkomst till Frankrike gifvit en nv inspiration, en ny själ åt den
tidens förtryckta eller inslumrade litteratur, och på en sång framstod i
massa en stor del af de berömda namn, som utgöra den lysande kedja,
hvilken bildar öfvergången mellan de tvenne epokerna. —–-
»Hvem skulle väl hafva trott detl Poesien var således icke
utdöd i menniskornas själar, såsom man bedyrat på scepticismens och
algebrans tid; och, efter hon icke dä dog, skall hon aldrig dö.
»Så länge ej menskligheten sjelf dör ut, månne väl dess högsta
gåfva kan dö? Hvad är i sjelfva verket poesien? Likasom allt
som är gudomligt inom oss, kan den icke definieras med ett
— nej, icke med tusen ord. Poesien är inkarnationen af allt det
ömmaste i menniskans hjerta, af allt det gudomligaste i hennes
tanke; af allt det herrligaste den synliga naturen eger i bilder, det
mest harmoniska i toner. Hon är på en gång intryck och känsla,
materie och ande; se der, hvarför också poesien är det
fullkomligaste af alla tungomål — ett slags ursprungsidiom, mensklighetens
modersmål, som griper henne djupare och rikare än något annat
och som blir idé för hennes ande, känsla för hennes hjerta, bilder
för hennes fantasi, harmoni för hennes öra............
Detta språk, ehuru mystiskt, ehuru instinktlikt, eller måhända just
derför att det är en mystik, en blott instinkt, detta språk skall
aldrig dö. Det är icke. såsom man envisas att upprepa, trots alla
motbevis, endast ett nationernas barndomsspråk, den menskliga
intelligensens joller; det är ett språk lör mensklighetens alla åldrar:
naivt och enkelt vid folkens vagga, förtäljande och underbart såsom
amman vid barnets hüfvudgärd; älskande och idylliskt hos de unga
herdefolken; krigiskt och episkt, bland krigande och eröfrande
horder; mystiskt, lyriskt, profetiskt, eller undervisande bland
Egyptens och Judéens Iheokratier; allvarligt, filosofiskt och
kor-romperande under Uoms, Florens’ eller en Ludvig XlV:s förfinade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
