Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
hastig andedrägt, — allt detta sammanlade jag, och slöt deraf i mitt
barnsliga begrepp, att hon talade med boken eller att boken
talade med henne för mig ohörbara ord, men som troligen voro
mycket vigtiga, emedan hon. som vanligen var så road af och
öfverseende med vårt barnsliga joller, aldrig tillät oss afbryta detta
tysta samtal.
• VI.
Jag anade således till hälften att det i dessa böcker, som
morgon och afton genombläddrades af min mors händer, fanns någon för
mig okänd, andlig kunskap, hvilken utan tvifvel på vissa sidor
innehöll hemligheter, som jag ej kunde begripa, men genom hvilka
Den, som man lärt mig kalla "den gode Guden", samtalade med
mödrarna och mödrarna med Honom. Detta var min första
väckelse till bokliga kunskaper, och denna väckelse sammansmälte
hos mig med något heligt, som utstrålade från denna fromma
qvinnas panna, när hon öppnade eller tillslöt de underbara
böckerna.
VII.
Snart lärde mig de första lexorna i hemmet och sedan de
allvarliga studierna i skolan, att det fanns bela verldar af ord, och
att dessa ord voro indelade i olika språk. Några af dem kallade
man döda, och gjorde dem till föremål för djupsinniga forskningar,
liksom man i dem sökt den märg, som utgjort kraften i en
förgången tids hvitnade ben. Andra kallade nian lefvande, och dessa
hörde jag i sjelfva verket lefva omkring mig.
Jag öfverhalkar dessa år, då barn önska att det ej funnes
något annat språk, än det de sjelfva framstamma under
mödrar-nes smekningar. Dessa års minnen medförde för mig kanhända
mer än för mången annan, en stor bitterhet; ty, ju ljufvare nästet
är i det gröna trädet, under modrens vinge, desto mer afskyr
fogeln burens galler, der man hvisslar för honom toner, som ban
måste härma, utan att förstå dem.
Emellertid började jag, oaktadt läroårens pröfningar, att tid
efter annan finna elt allvarligt nöje uti de storartade berättelser, de
sköna tankar, som man ord lör ord lät oss söka i de döda språken.
En landtlig^ bild eller en herdetalla af Virgilius, en
välklingande strof af Horatius eller Anacreon, en storartad tanke af
Tacitus bortförde mig, mot min vilja, till andra tider, andra
omgifningar, andra språk, gaf mig en något svårförvärfvad njutning, men
på samma gång en försmak al det, som senare skulle utgöra mitt
lifs förtjusning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
