Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
borttorkar daggen, som rykande uppstiger från gräset och
blom-sterkalkarne i trädgården. Gråstenen, vidrörd af strålarne, är
redan ljum under min hand. Sjelfva vinden tyckes vara
genomträngd af vårens varma andedrägt, den blåser ljumt på kullarna,
som modern på sitt barns frusna händer, dem hon vill upptina
med sin andedrägt.
Solen uppstiger mer och mer, och har redan hunnit spetsen
af klockstapeln, hvars spira ban förgyller. Klockan, som sättes i
rörelse genom repet, vid hvilket liera barn på ringarens tecken
skyndat att hänga sig, helsar solens uppgång med sina glädjeljud,
som förskräcka och bortjaga dufvor och sparfvar från de
närgränsande taken.
Qvinnorna, hvilka uppdraga vatten ur brunnen, eller hembära
det i trädbyttor på sina hufvuden, stanna vid klockans ljud; de
nedböja sina hufvuden, men fasthålla byttan med händerna, af
fruktan att utspilla vattnet. De höja en kort bön eller tacksägelse till
Gud, som låter en vårdag åter uppgå öfver jorden. Allt sorl och
buller upphör för ögonblicket, och under den högtidliga tystnaden
hör man endast den stumma naturen sända en suck af dyrkan och
tacksamhet till sin Skapare.
Men redan börja fåren och getterna att bräka allt högre, på
det man skall släppa dem ut från de mörka vinterqvarteren till deras
vanliga berg. Ilusmodren nedstiger skynsamt utför den ohyllade
stugutrappen; man hör slamret af hennes trädskor, förfärdigade af
valnot eller bokträd. Hon öppnar ladugårdsdörren, hon räknar
sina lam och killingar, medan dessa hoppa öfver hvarandra för att
fort komma ur sitt fängelse, och hon öfverlemnar dem till barnen
som föra dem vall.
De små herdarne, beväpnade med en jerneksqvist, vid hvilken
|öfven ännu hänga, följa med sina getter stigen genom skogen till
berget; de roa sig att under uppstigandet plocka buxbomsqvistar,
hvilka om våren äro lika välluktande, som den unga vinrankan.
De plocka också denna buskes gröna frukter, som likna små grytor
med tre lotter och utgöra ett föremål för deras barnsliga förundran
och nöje. Snart äro de ur sigte bakom klipporna och
återkomma icke förr än mot altonen, då getternas och fårens spenar
äro så fulla af mjölk, att de släpa mot stenarne.
Under det att hjordarne sålunda uppstiga på höjderna, ser
man genom hyddornas öppna dörrar påtända risknippor damma
undir grytorna, der hustrurna på morgonen koka soppa åt sina
männer, innan de tillsammans begifva sig till vinfälten. Sedan
soppan, framsatt på det glänsande valnötsbordet, blifvit förtärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
