Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Står nu blott en skröplig åldring åter,
Dömd att i odödlig ungdoms närhet.,
I ditt bulda sköte, Aurora,
Tyna, vissna bort — ur stånd att dö!
Väl i ljuset af den blida stjernan,
Som din härold är på himlabanan,
Ser jag djupt i dina ögon skälfva
Tårar af en outsäglig smärta
Vid min bittra klagan; men förgäfves!
Ingen kärlek, ingen skönhet mäktar
Återköpa dessa själens marter.
Gif mig fri blott — tag igen dig gåfva!
01 hvi skulle menskan nånsin önska
Höja sig uppöfver sina syskon!
Hvarför sträfva utom vanlighetens
Trygga, allom förelagda gräns!
Tyst! re’n skingra milda llägtar molnen,
Redan skönjer jag den dunkla verlden,
Der, en jordens son, jag en gång löddes.
Ater sprider sig en mystisk ljusglans
Från ditt rena änne, dina skuldror.
Och din barin der, nyfödt, hjertat klappar;
Dina kinder genom töcken-slöjan
Glöda såsom nyss utspruckna rosor;
Sömnbetyngda ännu dina ögon,
Långsamt klarnande, mot mina höjas,
Innan än de bländat nattens stjernor,
Innan ystra spännet, som dig älskar,
Längtande att af din guldtöni tyglas,
Stegrar sig och frustar eld och lågor,
Skakande från lösta manar dunklet,
Stampande med gyllne hofvar molnen,
Tills de splittras utaf tusen gnistor.
Ve mig! under tystnad så hvar morgon,
Du, med nyfödd skönhet städs omgjordad,
Smyger stum dig bort, vill mig ej svara,
Fuktande med tårar blott min kind.
Hvarför skrämma mig med dessa tårar
Och med bäfvan komma mig att minnas
Gamla sägnen, att ej Gudars gåfva
Ens af Gudarne kan återtagas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
