Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
och här möttes jag af en anblick, som var mig belt och hållet ny.
Ur vestibulen ingingo vi nemligen i ett särdeles vackert orangeri,
der hundratals blommor lyste fram ur det mörka löfverket;
skarlakansröda geranier och andra riktblommande växter slingrade sig
ända upp i taket; glittrande lampor kastade sitt magiska sken öfver
dessa Söderns barn; hvita statyer skymtade fram ur det gröna;
fåtöljer och kåsöser, beklädda med mörkröd schagg, ställda här och
der under de doftande bersåerna, inbjödo till hvila. Också såg man
der grupper af herrar och damer samlade, hvilka än förfriskade sig
i den angenäma svalka, som växterna spridde, än gingo in i
musikrummet, der en mängd vackra solo- och ensemblenummer utfördes
af musikälskare och älskarinnor, under den bekante John Parrys
ledning.
Jag emottogs mycket vänligt och gjorde bekantskap med liera
notabiliteter, — olficerare till lands och sjös, in. 11., — hvilka gjorde
många frågor angående svenska ställningar och förhållanden.
Mellan afdelningarne kringbjödos förfriskningar och till slut intogs
su-péen i en vacker matsal, som blott hade den olägenheten att vara
väl liten för sällskapets antal. Emellertid behöfde damerna icke
närma sig bordet; ty herrarne höllo sig genast framme; öfverallt
hördes orden »what may 1 help you to?» (livad får jag lof att servera?)
»Icke underligt», tänkte jag vid delta, liksom vid många andra
tillfällen, »att engelskorna äro stolta, när man ser den ridderliga
uppmärksamhet, de åtnjuta af del starkare könet.» Jag har till och
med sett en herre stiga ur en omnibus i hällregn och sätta sig på
dess tak, för att gifva plats åt en ung tjenstflicka, som kom med
en korg på armen, och gjorde tecken att släppas in, en herre, n. b..
som jag förut observerat vara så hes, att ban knappt kunde tala.
Ar det möjligt att drifva artigheten mot qvinnan till en högre grad
af sjelflorsakelse?
Så hade då min första dag på Englands jord förgått, och jag
kände mig redan belt hemmastadd hos dessa öboer, om hvilka
man i andra länder säger, att de äro så kalla och frånstötande.
Man hade erbjudit sig att föra mig till Victory, Nelsons fartjg,
hvilket ligger i hamnen som ett evigt minne af sjöbjeltens sista
bragder, och begagnas såsom öfningsfartyg för kadetter, äfvensom
till Portsmouths storartade dockor, arsenaler och verkstäder,
derifrån dånet af hundratals gigantiska hamrar på afstånd låter som ett
fjerran dunder, men hvilkas verkningar förspörjas uti verldens
aflägsnaste delar. Men — ön Wight hviskade så förtjusande skönt
bortom det silfverglimmande hafvet, en osynlig trollmakt tycktes
draga mig dit. När jag återkom med förnyad helsa, skulle jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
