Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
med mera intresse kunna taga alla dessa vigtiga föremål, dessa
ofantliga inrättningar i betraktande; nu behöfde jag hvila och
tystnad, jag längtade efter gröna dälder och blomsterdoft; — jag
beslöt alltsä att lemna’ allt annat åt framtiden och fara direkte till
ön med ett af de talrika ångfartyg, hvilka ständigt föra resande
dit och tillbaka.
Men först måste jag göra afskedsvisit hos Miss O. Jag
vandrade längs vägen, något förvånad öfver den mängd promenerande,
som strömmade åt samma håll. Orsaken blef mig klar, när jag
närmade mig exercisfältet, der en vacker svn erbjöd sig för mina
blickar. Omkring 4000 man mönstrades på den stora slätten.
Plötsligen dundrade kanonerna, rökmoln dolde bela scenen; då såg man
de lätta skarpskyttekårerna rusa fram bland träden, gevärseldun
smattrade, musiken klingade. Sir James Scarlelt mönstrade sjelf
trupperna; bredvid honom red en dam, en smärt gestalt med
ama-zouhatt och svajande plymer; det var hans svägerska, Lady
Abin-ger, som red midt i staben, än sakta, än galopperande som en
blixt öfver fältet. De olika truppmassorna, i sina röda och blå
uniformer, bakom dem hafvet, betäckt med ofantliga örlogsfartyg
och små hvita segelbåtar, ön Wight i fonden framskymtande med
bleka regnbågsfärger genom de skiftande rökhvirflarna — allt detta
bildade en högst pittoresk anblick, en af de taflor, som man
aldrig glömmer. Tusentals menniskor njöto deraf och bland de
församlade grupperna igenkände jag snart Miss O. Jag sade henne
farväl, hon had mig vara hjertligen välkommen vid min återkomst.
»Då måste ni lofva mig att dröja en längre tid; vi hafva mycket
att visa eder här,» sade hon med den innerliga hjertlighet, som
var henne egen. Jag tackade, och skyndade uu till ångbåtskajen,
der en mängd passagerare voro församlade.
Luften var något tjock och disig, men allt som vår lilla
ångbåt gled fram öfver vågorna, klarnade himlen; de varma
solstrålarna kastade först ett opallärgadt skimmer öfver töckenmassorna,
hvilka småningom skingrades, och liksom brudens gröna krans
glimmar fram under slöjan, så skymtade den fagra öns
trädbe-vuxna stränder genom dimmans skiftande flor, liksom vinnande
en ökad glans af den obestämda dager, hvari de tycktes simma.
Snart tittade den ena gröna kullen efter den andra fram, det ena
kyrktornet efter det andra spirade upp mellan trädgrupperna och
efter en lialftimmas färd låg staden Hyde framför oss i hela sin
skönhet.
Under det Portsmouths dockor och fästningsverk försvunno ur
vår åsyn, passerade vi den ö, hvarpå det storartade skeppsbröds-
Tidskrift för Hemmet. Årg. III. Haft. I. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
