Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
gräsmatta, öfversållad med tusenskönor, gyllne ginst och doftande
thymier, gungade elastiskt under mina fötter. Ögat hvilade pä
ett herrligt, vidsträckt landskap, kanske det vackraste på hela ön;
ståtliga herrgårdar omvexlade med täcka farms, på gröna kullar
hetade tusentals får, här och der höjde sig berg betäckta med
skog, lemningar från den tiden, då det sades, att en ekorre kunde
resa flera mil, svängande sig från den ena grenen till den andra;
bakom allt detta utsträckte sig det blånande hafvet!
En hög pyramid af huggen sten på Ashey Downs topp tjenar
som sjömärke långt ut åt Spithead. Flera resande från olika håll
voro samlade här uppe; några föreföllo ganska groteska, alls icke
harmonierande med scenen, men tvenne personer, som höllo sig
på afstånd från de andra, frapperade mig. Det var en äldre man
och en ung flicka, troligen hans dotter; han hade ett vördnadsvärdt
utseende, kortklippt, silfvergrått hår; den enkla, svarta drägten
utvisade att ban var prest; han gick med någon svårighet,
stödd på den unga ladyn. Sällan har jag sett en ädlare, mera
graciös gestalt än dennas; mörka lockar omslöto ett ansigte af de
renaste former, hvars fina hy höjdes af den breda, svarta spetsen,
som nedföll kring hennes runda hatt; hennes själfulla blick
sväfvade än i rymden, än vändes den kärleksfullt på lädren, och jag
hörde den låga röstens sillverklara toner, utan att kunna urskilja
de framhviskade orden. Emellertid dröjde de icke länge qvar,
utan gingo ner till sin vagn, som väntade på landsvägen, och
försvunno ur sigte. Äfven jag begaf mig till mitt åkdon och for
genom det mest romantiska bergpass, beskuggadt af herrliga träd, bland
hvilka jag beundrade den såkallade portugisiska lagern, med doftande
hvita blomklasar och mörka, glänsande blad; azurbiåa berg utgjorde
fonden på denna vackra tafla, som snart försvann, lemnande plats
åt en annan af helt olika art; på en höjd låg den lilla kyrkan
Newchurch, som i trots af namnet anses vara den äldsta på ön;
täta murgrö srankor omsluta det gråa tornet; en urgammal by,
bestående af de mest pittoreska stugor, sådana man sällan ser
dem i detta jernbanans tidehvarf, och alldeles öfverklädda med de
rikaste törnrosor, högröda, skiira, hvita och gula, utbredde sig vid
den gamla kyrkans lot. Och nu, hvilken skillnad! Från forntidens
enkla bondstugor gick vägen förbi det furstliga herresätet
Appul-durcvmbe, Earlens uf Yarborough egendom, der konst och natur
gjort allt för att bilda ett jordiskt paradis.
»Snart få vi se en belt annan syn, när vi komma upp på
den der höjden», sade uiin väldige kusk, som med stort nöje åhört
mina utrop af förtjusning. »Ja, det skall jag säga er, herre, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
