Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
om vi öboer också lemna vårt land under en tid, så måste vi hit
tillbaka, ty vi tycka icke att något annat är lika vackert. Ila, se
der är det — hafvet!» —
Men hafvet syntes icke till; — vi voro på en betydlig höjd,
men i stället för vågor rullade blott skiftande dimmassor under
våra fötter. »Förargligt!» utropade karlen. Men lika fort som
dimman, kommit, skingrades den äfven och så långt vi kunde se
sträckte sig det omätliga, blånande hafvet, vid stranden begränsadt
af höga, pittoreska kiippmurar, än krithvita, glittrande i solen, än
betäckta med en yppig vegetation. Snart passerade vi Vcntnor,
som från sin höjd beherrskar en storartad utsigt öfver sjön. Denna
stad, som äfven är badort, ligger vid den såkallade Undercliff, en
ytterst pittoresk och i geografiskt hänseende märkvärdig trakt, bestå-’
ende af långa, på sina ställen rikt beväxta terrasser, hvilka å ena
sidan begränsas af den 900 fot höga St. Catherines Hill, på den
andra af St. Bonifacii-Down, hvars ömsom kala, ömsom, med en
sammetslik grönska betäckta klippmurar resa sig, till en höjd af
800 fot. På dess brantaste sluttning nära toppen, befinner sig en
liten källa, mycket värderad af folket, under namn af St. Uonifacii
källa; vid dess fot såg jag målet för min resa, det obeskrifligt täcka
Bonchurch, en samling af vackra villor och collages, omgifna af
praktfulla trädgrupper och riktblommande parterrer. Här blåser
aldrig någon kall nordlig eller nordostlig vind; skyddad af höga
kalk- och sandstensberg, erfar man till och med om vintern solens
fulla inflytaode och om sommarn mildras dess strålars glöd af
hafvets friska flägter. Den yppigaste vegetation mötte här mina
blickar; fuchsier, höga som våra syrener växte ymnigt i bergspassen,
och deras purpurröda klockor lyste som flammor bland lager,
inyrten och arbutusträd. Praktfulla törnrosor af alla
färgskiftningar öfversållade täcka landtliga bostäder, hvilka framtittade
mellan träden *).
Saisonen hade ännu icke rikligt börjat, hvarföre badgästerna
ej heller talrikt infunnit sig, men när cbbtiden inträffade, såg man
en mängd barn med sina mödrar och sköterskor ute på den
glittrande sanden, och det var en glädje att se de lifliga små, när de i
sina korgar samlade snäckor och sjögräs, eller byggde fästningar
af sand, som snart åter förstördes af den stigande flodens vågor.
*) Ön Wights klimat lärer i det närmaste likna Italiens. At den, som vill
göra sig ett Sskädligt begrepp om öns naturskönheter och egenheter,
rekommendera vi ett vackert engelskt planchverk: »The Vectis Scenery (Romarne
kallade ön Insula Vectis) and descriptions of the Isle of Wight, by George
Branno n.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
