Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Menslca, värda hvarje gnista
Af det heliga i dig!
Sök det, fatta det och tvista
Icke, hur det kallar sig:
och tror att han såg rätt båda gångerna; men sin senare syn är
ban mera tillfredsställd utaf, ty der såg ban på närmare håll och
var så nära, att ban både kunde tilltala och få svar. Lyckligast
och bäst ser ock den, som alltid ser så, ty ban kan aldrig råka i
tvifvel, att han tilläfventyrs sett oriktigt. Det gifves vissa
utmärktare och högtidliga ögonblick i menniskolifvet, der Thomas måste
utbrista. »Min Herre och min Gudi» När man vandrar i
ödemar-marken ensam i nattens mörker och stormens gny, utsatt för villa
och fara, då känner själen behofvet af att vara åtföljd af Gud i
menniskogestalt, och i öfvertygelsen derom går man oförskräckj
framåt samt hvilar under träden utan bäfvan. Och, när man und.
kommit en fara, den man känner sin oförmåga att hafva sjelf
kunnat afböja eller rädda sig utur, ser man den osynlige ledsagaren
tydligen närmas. Den absoluta naturens lagar sakna här all
tillämpning, emedan de icke kunna inblanda sig i små tillfälliga
omständigheter. Den troende möter också säkert faran med större
mod än den forskande.»
En annan gång berättar författaren, huru han länge varit
sysselsatt hemma tned husliga göromål och omtalar dervid svårigheten
alt i dessa trakter erhålla tjenstfolk samt orsaken dertill. Derpå
fortsätter ban: »Jag måste således för detta året vara min egen
hushållare och tjenare. Sjelf måste jag koka, tvätta kärl, städa och
göra allt, som förefalla kunde. Det är något motbjudande och
förödmjukande för en man, att nödgas nedlåta sig till pigsysslor, och
mången torde härvid hafva gifvit bela saken på båten, sägande med
Vitalis. »Jag vill ej nyttja solens gyllne vagn till att i djurkretsen
köra gödsel.» Men lör mig var hvarje möda, försakelse och
förödmjukelse en bagatell, ty det var ett stort och skönt mål, som
sväfvade för mig: skulle jag upphöra att sträfva dit, för det att vägen
var något svår, slipprig och gyttjig? Lasten är det enda verkligt
förnedrande i verlden, och att blifva befunnen i moraliskt smutsigt
tjenste-väsende, det är en förödmjukelse större, än den att tvätta,
diska och sopa golf. Lyckas man att uppnå ett högt och stort
mål, så är den smuts, som under sträfvandet dit fäst sig på
kläderna, lätt afdammad och förmår man under träla-oket bibehålla
en tänkande ande och öfver Stygens pöl berga en ren själ, så kan
man trösta sig med delta: Pavit et Admeti tauros formosus Apollo.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
