Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
»Utom dc sysselsättningar, jag nu angifvit, hade jag äfven under
denna tiden en annan, som kan anses något mer friboren, det var
att fånga rypor (snö-ripor). Häruti hade jag redan i min barndom,
då jag var i Qvickjock, varit mästare, och hade vanligen bland
samtliga gossarne den äran att vara Byp-kung, såsom den kallades,
hvilken fått mesta villebrådet. En skollärare har för mig berättat
historien om den första rypa han sköt och jag kan ej neka mig
nöjet att berätta den för läsaren. Det gick så till. Ilan var i sin
barndom tjenstegosse hos en gammal blind Lapp-gubbe, hvilken
hade flere söner. En gång hände det sig att dessa tagit gossen
med sig på en längre vandring för att söka sina vilsekomna renar
En morgon sutto de vid en stockeld och åto frukost. Då kom en
rypa och salte sig på ett kullfallet träd, ej långt iTrån dem, och
gaf till ett gällt skratt — rypan har nemligen ett skrattande läte.
Lapparne hade väl bössa, men brydde sig ej om att skjuta, men
gossen började deremot bedja att få låna den, för att råka qväsa
»den der skrattmästaren.» Efter någon tvekan, af fruktan att han
vore för liten att handtera eldvapen, fick dflck den ifrige gossen
sin vilja fram. Glad smög nu vår lilla skytt närmare, riktade
bössan efter den föreskrift man gifvit honom, tryckte af och — rypan föll
till marken. Då släppte skytten i ögonblicket sin bössa, tog af sig
sin lilla mössa, knäppte ihop sina händer och började läsa Fader
vår. Han hade tidigt lärt denna bön af sin moder samt af hennes
både förmaning och efterdöme insupit det religiösa väsende, som
på äldre dagar utmärkte honom och som i denna ringa tilldragelse
redan visar ett intressant drag. Hela händelsen ficlc dock en
komisk upplösning; ty innan gossen hunnit läsa ut sitt Fader vår,
började rypan llaxa; då var ej längre tid att läsa utan ban
skyndade dit. Det var också hög tid att taga läst henne, ty hon var
nära att flyga sin kos sedan hon repat sig efter den blotta kontusion,
skottet tillfogat henne.
»I anledning af det der: Fader vår vill jag förtälja ännu
ett drag af religiöst väsende hos ett barn. På den tid då
Nasafjells silfververk var i gång och min far bodde der,
hände sig att min bror, Carl Erik Laestadius, under lek med
några jemnåriga gossar kom ned i rännan till ett af vattenverken
och dref hastigt framåt ined strömmen. Öfverst uti stuprännan
lättade ban dock uti en tvärslå, hvari ban höll sig fast och skrek
på hjelp; men kamraterna hade i förskräckelsen tagit till flykten
och ingen tycktes höra honom. Han förmådde icke länge hålla
hufvudet öfver vattnet, utan öfversköljdes helt och hållet; armarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
