Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126,
till sin värdinna, ilen »srnukke Stiric,» hvilken ömma låga fick ett
sü snöpligt slut, samt följer honom sedermera, dä han, utrustad med
de mest olika förmaningar från far och mor, hvaraf slutsumman å
ena sidan kan reduceras till:
»Sök framför allt att göra lycka i verlden!
och, å den andra, innefattas i den vigtiga varningen:
»Revar c ditt hjerta, ty derutaf går lifvet!» begifver sig till
hufvudstaden och universitetet. Man är der med om alla hans
äfventyr, under di t ban ömsom flitigt studerar, ömsom hängifver sig
åt förströelser, antar en lärarplats i ett förnämt bus, blir förälskad
i dottren, lockad, bortstött, förtviflad och derefter tröstar sig på
vanligaste och sämsta sätt. Derpä följer en vexlande ebb och flod af
goda föresatser och förledande exempel, af den svaga kampen
mellan hans barndomstro och frukten af ytliga, halfförstådda filosofiska
studier, samt slutligen en allvarsam sjukdom, hvarunder ban, vårdad till
själ och kropp af sin fromma moder, tyckes återkomma till ett
lugn och en sinnesfrid, som ban alltför länge saknat, lian beslutar
då att egna sig åt det presterliga ståndet och för under trenne års
tid ett stilla, arbetsamt och berömligt lif. Af vännen Jensen, en
lustig ture, öfvertalad alt för en och annan gång lemna sitt
eremitlif och se sig om på sludentbalerna, gör ban bekantskap med den
milda och älskliga Alma, trädgårdsmester Stjernes dotter. En varm
kärlek uppstår mellan de unga, som leder till förlofning; Alma
fortsätter modrens kall, såsom hans lifs goda genius och en tid af ren
och oblandad sällhet följer. — Men det var blott en kort tid.
Hem-kallad af underrättelsen om modrens död, sammanträffar Homo
under vägen med sin gamla flamma, den koketta Clara, nu gift med
en gammal förnäm man, fångas i hennes fina garn, indrages i en
hvirfvel af förströelser, inom de förnämsta familjekretsar i Comtesse
Claras grannskap, lockas slutligen, efter ett svagt motställd aT den
rena känsla han en gång hyste för Alma, till en kärleksförklaring,
men stores af ett komiskt afbrott. Derefter lemnar ban
hufvudstupa trakten, kommer i hemmet åter under fadrens inflytande,
glömmer småningom Alma, besvarar icke ens hennes bref, fulla af
en ljuf och rörande kärlek, samt gifter sig slutligen med en rik
och bizarr dame, ett slags incarnation af Bloomerismens djerfvaste
theorier. De unga tu inflytta till hufvudstaden, och dä de i
lysande ekipage stanna vid stadsporten för att uppgifva sina namn, står
der ofvanför på vallen en blek, hvitklädd flicka, som darrande
förnimmer svaret: »Uofjunker Bomo med fru Gemalinde.» Det var
Alma Stjerne.
Under allt detta har Adam Homo sjelfbchagligt invaggat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
