- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tredje årgången. 1861 /
132

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132,

Försvunna äro ock de gyllne tider,
l)å till hvar riddarfest man skalden bad,
Der, medan blicken rundt bland damer glider,
Han gyllne barpan strängade, och glad
Om riddar’ Lancelot en visa qvad,
Som bifall skördade från alla sidor.
Men riddartiden — Ack I den var poetisk;
Vår deremot, är på sin höjd — æsthetisk.

En hvar sig närmast är — ett ordspråk lyder.
Som man på tiden äfven lämpa kan;
Ty starkast dock de toner slå oss an,
Hvars återklang vårt eget hjerta tyder.
Ja, sjelfva Sångmön tidens tygel lyder
Och lätt i diktens obegränsta land
Sig bryter nya, obeträdda banor
Och lämpar smidigt sig till verldens vanor.

På denna sats hvar skald får snart bevis:
Se’n först ban svärmat för det illusoriska, *)
Och märker hur det blott och bart historiska,
Förlorar som poetiskt stolf i pris,
Han ser, ur skaldekonstens paradis,
De nakna fakta, — om än så notoriska —
De blotta kämpar med de strupar bara,
Förjagas af kritikens cherubskara.

Från Scylla i Charybdis dock vi falla —
Från bolstern ned i halmen ock man plär
Slik otur här i norden stundom kalla —
Och satsen gammal sanning innebär,
En sanning, som helt visst slår klar för alla
Vid åsyn’ af en tid, som stämpeln bär
Af rama prosan, men som, när det gäller,
Författar’n narrar i oss som noveller.

Men yrket lycka gör och tycks sig löna,
Ty hopen älskar att i tryck få stå,
Och chikaneras löga om också
För Junos påfogel — en simpel böna,

*) Åtskilliga friheter i meterns och språkets behandfing, som förekomma i
originalet, har öfversättaren ansett sig opåtaldt kunna bibehålla, der de ej
□tan att skada innehållet kunnat undvikas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1861/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free