Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hvem behaga? hur få det förklaradt!
Sig sjelf, sin nästa, eller månne Gud?
Att lösa frågan nu jag är besluten,
I det jag icke hugger sönder knuten.
Jag väljer mig ett stoff af hvardagssnitt,
Hvars färger skifta i det nationella;
Ty äkta dansk sig hjelten skall framställa
Och röra sig i hvardagslifvet fritt.
Han fjerran hålles från det ideella
Och oromantisk går i prosa-skridt.
Han pröfvar allt, men väljer ej det bästa —
Den hjelten ju behaga bör min nästa.
Dock medan fritt jag låter honom segla
På eget haf, och gammal bli och grå,
Skall dock till slut en tankebild sig spegla
Uti hans lif och fram ur dikten gå.
Må bilden blott jag troget kunna prägla,
Att tankens sanning kan sitt prof bestå,
Då hoppas jag — Tast mig ej lagrar räckas —
Med verkets afsigt dock att Himlen täckas.
Till slut kanske ni vill för gifvet taga,
Mitt eget bifall vinnes inom kort;
Men att det vinna och mig sjelf behaga
Jag ämnet — af naturen något torrt —
Vill i min dikt alltmer på bredden draga,
I hopp att så dess längd må glömmas bort,
Och allt som pennan fram med hjelten skrider
En smula se mig om åt alla sidor.
Prologen här jag gerna kunde sluta,
Ty planens fattigdom ju ligger klar,
Så ingen klaga kan att lofvadt var
Mer än af dikten se’n man kunnat njuta.
För planens armod dock må en och hvar
På tiden och på Auctorn skulden skjuta;
Men om man ensamt sig till Auctorn håller
Han svarar kort och godt: »min tid det väller!»
Jag sluta bör, men när man börjat bara,
Att ända faller sig ej se’n så lätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
