Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
X.
Hur skola nådevalet vi förstå,
För hvilken lära tyst vi alla bäfva?
Skall Gud bland oss blott några själar kräfva.
Skall, hvad vi kalla verlden, Han försmå?
På himlen svaret vi uppsöka må,
När nattens stjernor fram på fästet träda,
Och vintergatan sina töcken breda,
Likt hopen bakom de utvalda få.
Ej vintergatans ljus vår blick kan skåda
Och ej med själens öga vi förnimma,
Bland verldens hvimmel, hvem som utvald är.
Men tid och rum för Gifd försvinna båda,
För Gud i vintergatan stjernor glimma,
Och hvarje själ för Gud en utvald är.
XI.
På medeltidens borgar, så vi höre,
Förlustelser och fester tidt man gaf;
Men i de skumma källrar nedanföre
De fångne dvaldes i en evig graf.
Så himmelriket ofta man sig drömde:
De salige der njuta evig ro;
Men nedanför med jemmer de fördömde
1 afgrundsdjupet lika evigt bo.
Men sägl hvem hållit ut i dansens hvimmel,
Om fångens suckar nått till borgens sal?
Hvem funne frid och sällhet i en himmel,
Der än man trodde på ett evigt qval?
S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
