- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tredje årgången. 1861 /
160

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160,

Visserligen heter det, att hvaraf hjertat fullt är, derom talar munnen; men om vi
sä vidsträckt uppfntta dcuna regel, huru skulle vi dä bedöma t. ex. vårt eget
fädernesland? Hvad skulle då anses för vårt folks lösen, och hvilkcu gudomlighet
skulle man säga att det dyrkade? Hör två eller tre af vära landsmän tillsammans
i ett hus, på gata eller torg — och det är ej ett bland liuudra tillfällen, då icke
bland de första ord, man hör, förnimmes en cd, ett djefvulens åkallande, en böu
om hela legioner andar. Skola vi väl i allt bedöma det svenska folket efter denna
nationalovana, för att icke säga synd? Må då Ameiilcnnaren gerna få tala om
sin »dollar»! Han tycker om att förvärfva den, det är sannt, meu han
bortskänker den ofta med samma nöje.....Ingen nation är i sjelfva verket mindre girig.

.... Så har åtminstone jag lärt känna Amerikanaren, med alla hans stora fel —

oeh hvilket folk liksom hvarje enskild menniska har ej sådana?.....Qvinnan så

väl som mannen har i Amerika mer än annorstädes egnat sig åt det praktiska
lifvet, och derföre synes det mången gång, som vore hon kall, beräknande och
fremmande för alla ömmare känslor. Men när eu annan blott gråter och jemrar
sig, så handlar hon; när en annan blott beklagar en olycklig och säger; »det är
synd om den stacknru», så säger hon måhända icke ett ord, men, om hon hm,

går hon och hjelper den, som hjelp behöfver.....Häraf skulle vi nu erfara det

första profvet — eu börjau till de många, som vi alltid med dea innerligaste
tacksamhet och vördnad erinra oss.»

Att författaren stundom är en smula inkonseqvent och, såsom
många af sina medbröder, böjd att, i fråga om en sådan qvinnans
sjelfständighet, som här omnämnes*), ännu ogilla i theorien hvad
ban gillar (och stundom sjelf drar fördel af) i det praktiska
lifvet — det förlåter inan honom gerna, för hans uppriktighets skull,
om man än ej kan undgå att draga på munnen vid jemförelsen,
mellan de här anförda reflexionerna och hans utfall mot
»Wo-maris-right-vurmerict och andra mer eller mindre anlikristliga
rörelser,» m. m... Men sådant är bisaker — hufvudsaken är att
man läser boken med nöje och nytta, glad att halva en andra del
att vänta. Vi hoppas dessutom en annan gång kunna återkomma
till dessa Minnen, då utrymmet torde tillåta oss meddela något
mera derur.

Bland hvad som saknas på Var Bokhylla, och kanske äfven
på de ||esta af våra läsares, är en på svenska skrifven klar och
upplysande öfversigt af den Allmänna Litteraturhistorien. På
omslagets inre sidor lemna vi derföre på begäran med nöje rum för
anmälan om ett tillämnadt arbete i denna riktning af en författare, som
äfven lemnat vår Tidskrift några värderade bidrag. Reader.

’) Det vill säga qvinnans rättighet att vara en tänkande och handlande, icke
eu blott lidande och pjunkande medlem af samhället.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1861/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free