Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161,
VERLDSDAMEN.
Efter Miss Mulock.
Verlden är ett ord, mäktigt af lika stridiga tydningar och
misstydningar, som sjelfva saken, hvilken, allt efter olika sätt att se,
antages tillhöra än menniskan, än Gud och än satan, eller ömsevis
alla tre. Men här är ej rätta stället att diskutera alla pro et contra
af den orthodoxa theologi, hvilken fördömer såsom ohjelpligt ond
samma verld, som dess Skapare förklarat vara »ganska god»,
samma verld i och för hvilken dess Frälsare lefvat såväl som dött. Vi
skola för närvarande betrakta detta ord Verlden endast i dess
egenskap af tilläggsord och söka utröna hvad som menas med det så
ofta begagnade talesättet: En Verldsdame.
»En verldsdame.» — »En fullkomlig verldsdame! — »Ingenting
annat än en verl dsdame.» — Med huru många vexlingar af ton och
accentuering böra vi ej denna fras upprepas tills den slutligen
synes oss innebära idel motsägelser? Naturen tycks skenbarligen
hafva velat visa qvinnan, att hon hvarken i fysiskt eller moraliskt
afseende bör ve|rlden till. Under Judendomens och Islamismens
första tider syne;s ingen hafva vågat framkasta ett tvifvel härom.
Kristendomen åt<er höjde qvinnan till sin rätta och ursprungliga
plats, »mannen till ena hjelp», hans jemnlike i allt väsendtlig^ och
likväl till sin inre varelse ett helt annat väsende, skiljande sig från
hans genom ett harmoniskt något, som snarare är olikhet än
underlägsenhet. Och denna olikhet skall alltid qvarstå. Volymer af
»Tankar» rörande qvinnans rättigheter, qvinnans samhällsställning;
ändlösa tal i samma ämnen; otaliga biografier öfver stora — ja,
goda qvinnor, hvilka, öfverskridande sin naturliga verkningskrets,
tjenstgjort på embetsmannabanan, på stridsfältet eller vid
diplomatiska byråer — dessa undantag från det vanliga skola aldrig kunna
upphäfva den allmänna lagen att qvinnans bästa och lyckligaste plats
är hemmet. Icke endast för att der:
»— amma narrar .och att stå i köket»
(Shakspeare, som kände oss så väl, kunde aldrig ha lagt dessa
ord i någon annans än en Jagos mun); men för att gå hand i hand
med mannen på särskilda, fastän parallelt med hans löpande vägar,
för att vara inomhus hvad ban bör vara ute i verlden — det
le-Tidikr, för Hemmet. Arg. 111.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
