Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181,
matik och kemi, men jag önskar att dermed må uppskjutas ännu
någon tid, ty hon är redan så sysselsatt hvarje stund på dagen, att
jag ej är utan oro för hennes helsa. För öfrigt är min Alfhild
en högsinnad, djupt finkänslig varelse och jag bäfvar mången gång
vid tanken på allt det lidande hennes ömtåliga hjerta måste erfara,
innan det vänjer sig vid lifvet sådant det är, innan det kan finna
sig vid all den egoism, det småsinne, den flärd, som vidlåder
menskligheten och hvaremot alla hennes känslor uppresa sig.
Om än Alfhild är den rikast begåfvade af mina flickor, får
jag dock ej för henne glömma de andra, utan äfven göra dig
bekant med min Emma, som ännu blott räknar elfva somrar. På
utseendets vägnar är hon den mest gynnade af mina döttrar och
eger ovanligt reguliera, fina drag, men ej det själfulla uttryck, som
framstrålar ur Alfhilds djupt liggande, mörkblå ögon. Hon är en
god, älsklig flicka, mild och hjelpsam mot alla samt finner sig
särdeles road af att vara mammas lilla hjelpreda. I denna befattning
eller med ritstiftet i hand, tyckes hon bäst belåten. Ilon har
ganska vackra anlag för målarekonsten, och jag ser henne derföre i
andanom såsom en skicklig målarinna, om nemligen hon och jag
lyckas öfvervinna den apathi, som ligger i hennes lynne, så till
vida, att hon kan förmås att med allvar och ihärdighet studera den
sköna konsten. Hon är dessutom skicklig och händig i alla
handarbeten och gör väl allt hvad hon gör; men den indolens och
liknöjdhet, hon visar, plåga och oroa mig ofta, ty hon kan sitta långa
stunder utan någon sysselsättning, oaktadt bon har påbörjade och
hvilande arbeten. Som jag ej har särdeles höga tankar om våra
flickskolor i allmänhet, ämnade jag gå tillväga med Emmas
undervisning som med Alfhilds, men det ville alls icke gå. Hon visade
en så fullkomlig liknöjdhet för sina studier, att hon på ett år ej
gjorde de ringaste framsteg och jag rent af förtviflade att kunna
lära henne något. Då beslöto vi försöka alt låta henne gå i skola,
och satte henne hos Fru T., hvars undervisningsanstalt för flickor
är en af de bästa vi ega i Sverge. Detta medel bar lyckats bättre
än jag vågade hoppas, ty kamratskap och täflan ha, som man
säger, verkligen ryckt upp henne, och, om hon än icke fattat någon
förkärlek för boken, är hon mycket noga om att väl kunna sina
lexor och att vara påpasslig vid sina lektioner. Hon har allt ganska
mycket att göra i skolan, ty undervisningsämnena äro många och
således är äfven hennes tid så fullt upptagen, att föga deraf
återstår till rörelse i fria luften, som dock är så behöflig för ett
växande barn. Men derpå tanka våra lärare och lärarinnor i
allmänhet alltför litet. Emma har elt ganska godt praktiskt sinne, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
