Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182,
det förefaller mig som om Iion ocli Alfhild ömsesidigt egde hvad
som felas deri andra. l)en ömma tillgifvenhet, som förenar dessa
båda systrar, gläder mig innerligt, ty de äro likasom ett
dubbelväsen, hvars ena hälft fullkomnas af den andra.
Kommer nu ordningen till min lilla Nina, åttaåringen, som så
länge var den yngsta, familjens baby, att hon hardt nära också
blifvit Venfant gdie. Ar Emma lugn, sansad och förståndig, så är
Nina så mycket mer förfiugen, yr och liflig. Glädjen spritter ur
hennes stora mörkbruna ögon och ler i groparne på hennes runda
kinder, under det de kastanjebruna lockarna sällan vilja underkasta
sig kammens eller bandets fångsel. Hon har ej svårt att lära,
tvärtom, men så mycket svårare att vara stilla och uppmärksam, och
hennes kunskaper äro just ej att skryta med. Hittills har hon
inga andra lärare haft än sin bonne och mig, men som vi
misströsta om att kunna taga reda på henne, har jag varit betänkt på att
låta äfven henne börja hos Fru T., så att skolans ganska stränga
disciplin må något stäfja hennes yrhet. Ninas håg ligger mest åt
musiken, ty hon har klar röst och godt öra, samt sjunger efter
alla lättare melodier, hon hör; hennes små, smidiga fingrar röra sig
äfven rätt ledigt på pianot och det ser sålunda ut som hon skulle
bli den tongifvande i familjen. Ehuru jag ej kan förutse hvilken
riktning denna ännu i sin linda slumrande talang kan ge hennes
framtid, skall jag dock på allt sätt söka uppodla den, i den
öfvertygelsen att hvarje kunskap, så vida den är grundlig och allvarlig,
är en ovärderlig skatt, i hvad läge af lifvet man än må komma.
Hon har också fått börja att taga lektioner i musik, men skalor
och öfningar tyckas ej falla min lilla yrhätta särdeles på läppen,
dock får hon väl så småningom vänja sig vid att leken har sin tid
och arbetet sin.
Men mitt bref har nu växt till en betydande längd och jag
fruktar att redan ha satt, om ej din vänskap, åtminstone ditt
tålamod,’ på alltför starkt prof, samt skyndar mig derföre att afsluta
detsamma. Jag räknar dagarne, som skola förflyta, innan jag kan
hoppas på ett svar och ber dig i defta göra mig bekant med ditt
uppfostringssystem och hemmastadd i din lilla familjekrets. Fastän
åtskiljda af omständigheterna, skola vi då ej längre vara fremmande
för hvarandras närmaste och dyrbaraste intressen, men med
vänskapligt deltagande följa hvarandra på de banor Försynen för oss
utstakat, och genom utbyte af åsigter och erfarenhet kanske
ömsesidigt gagna hvarandra.
Min man, återkommen från sitt embetsrum, bjuder mig på en
promenad, och som hans trägna sysselsättningar blott sällan tillåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
