Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183,
honom denna förströelse, kan jag ej afslå hans önskan, utan
bortlägger nu pennan med en vänlig helsning från honom och en
hjert-lig omfamning från
Vännen Alma.
ANDRA BREFVET.
(Af T. K.)
Käraste barndomsvän 1
Det är afton, mina små sofva godt, min man har brådtom med
ett arbete, som måste vara färdigt i morgon, och jag vill tillbringa
denna qväll i samspråk med dig Tack för ditt sista rika bref och
allt hvad du berättar om dina barn och deras uppfostran. Hur
underligt, kära Alma\ att vi, de båda glada llickorna, som lekte
tillsammans, greto och svärmade tillsammans, nu blifvit två
förståndiga husmödrar. Hvem skulle trott det för femton år sedan? Om jag
ändå finge se min luftiga, lätta Alma i hennes allvarsamma
värdighet som Alma Mäter!
Dina barn tycker jag mig nu hafva sett, så lifligt målar du
dem. Men, bästa vän, jag förskräcks öfver den mängd saker de
redan lära sig. Du deremot tycker visst att jag låter mina växa
vilda. Jag bekänner att jag är framför allt angelägen om, att de
skola få känna och njuta barndomens lycka. Kunna några kunskaper
uppväga dessa vårfriska minnen, till hvilka man hela lifvet igenom
ser tillbaka?
Får ej lifvets morgonrodnad ha sitt skimmer och sina
guldmoln qvar, i fred för alla pedagogiska pedanter? Jag blir helt ifrig
och varm, jag tycker mig höra dina barn ropa till mig ett »ora
pro nobis,» och fast jag hvarken är helgon eller katholsk, skall jag
försöka vara förebedjerska. Tro ej, kära min vän, att jag hör till
deras antal, som vilja att allt skall läras med lek och tagas in i
oblat, nej visst icke. Barnen skola arbeta duktigt, men så skola
de också hafva frihet, lekar, barndomslif. Tänk blott på vår egen
barndom, på våra lekar i skogen, våra drömmar, våra oskyldigai
lyckliga fantasier. Om vi i stället för den oförgätliga
lustvandringen till W—s gamla slott, läst lexor och virkat hela dagen, hade
det ej varit en förlust för lifvet? Jo, Jag förordnar derföre nu, att du firar
ankomsten af detta bref, med en extra fristund, hvilken sedan kanske
blommar som en ros i dina barns minne, då de blifvit gamla. Ack,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
